Galen treåring

Välkommen den berömda treårstrotsen.... Den är skitjobbig!! Har en dotter som alltid varit en liten ängel och världens enklaste att ha att göra med. MEN runt treårsåldern va det fruktansvärt... Känner myckey av det du säger.. Fick göra saker med tvång för att överhuvudtaget komma iväg någonstans. En klen tröst just nu, men det går över. Men den trotsen är den värsta i hela uppväxten. Åtminstone vart så på vår tjej. Bara att bita ihopa och ta hjälp av barnvakt (om möjligheten finns) så ni får andas ibland. Vår tjej va mycket mildare mot mor och farföräldrar än mot mig och sin pappa.

Förra helgen så fick han faktiskt vara hos sin mormor en av dagarna, dels för att hans lillebror sovit så otroligt dåligt pga tänder och förkylning, så vi var ju helt slut. Men det känns å fel att beöva hålla honom sådär men annars lugnar han sig ju aldrig, är som att han behöver få skrika av sig sådär :S

Min dotter var lika dan! fick klä henne med tvång ett par ggr vartenda morgon då hon kastade av sig igen! det jobbiga med just den åldern är ju att dom inte riktigt förstår! hon är idag 4,5 och kan fortfarande bli helt galen! men hon fattar på ett annat sätt. hon får gå till sitt rum (Läs, jag kastar in henne på rummet) går där ifrån och låter henne lugna ner sig lite. sen går det och prata med henne. då får hon själv föärklara varför hon hamnade där och varför mamma blev arg :).. har gjort så ända sedan hon började trotsa. och med tiden går det bättre och bättre :)

Du är inte ensam!!! Vi har en hemsk trotsperiod vi med. Arg och frustrerad unge mest hela tiden.. Vi funderar starkt på att be om råd hos BVC för att få tips hur man hanterar hans utbrott på bästa sätt. För allas skull. :( man känner sig ju helt hjälplös! Tröstar mig med att det är naturligt och att alla går igenom det mer eller mindre. <3

jag har faktiskt bokat tid hos en kurator/psykolog för egen del, för när det är så här går jag igenom min egen barndom igen, har inte lärt mig att hantera mina egna känslor. Då blir det jättejobbigt att jag blir arg när han är arg. + att det kanske är skönt att få vädra av sig. Jag själv fick som liten aldrig lära mig att det är ok att visa känslor. Så när tex lillebror skriker för att han är trött ska stoebror stå och skrika samtidigt bara för att vara säker på att han hörs mest och så skriker jag tillbaka. Så det är typ skrikfest här hemma jämt :(

Vår dotter är inte fullt så trotsig, men ska absolut göra tvärtom ibland. Hon har också protesterat med kläder, men nu låter vi henne välja kläder själv (hon får välja mellan vissa plagg). Vi hade en dust ang. regnkläder när det regnade då vi skulle till fsk (5-7 min promenad). Hon fick bestämma, men blev ju blöt och kall såklart, och väl framme bytte vi kläder och satte på henne regnkläder utan minsta protest. Nu är hon jättenoga med att man ska ha det på sig om det regnar ;) Kan ju vara värt att testa och låta honom själv upptäcka att ni har rätt...

Du är inte ensam vår dotter är likadan. Lyssnar inte på någon när hon inte har lust. Är mycket verbal men inte när hon blir arg och inland vet vi inte ens varför hon är arg... Typisk 3-åring

han får alltid välja kläder själv och tycker att det är kul, men plötsligt hade han på något magiskt vis "glömt" hur man gör, samtidigt som ingen får hjälpa till + att det var bråttomt iväg. Han kan verkligen inte lyssna på tillsägelser! Han har skitsvårt för att se en i ögonen när man pratar ut och han ska säga förlåt. Men när han gör nåt som han inte får, man säger sluta göra så, då tittar han en stint i ögonen, och gör om grejen och tycker att han är skitrolig.

Mag. Har ingen 3 åring men en två åring och jobbar på ett LSS boende, jag tycker de är jätte spännande och att läsa så jag är lite på läst när de är min tur! Men en tanke var bara, kanske inte just i denna situation när tiden är knaper men vad händer om han får utrymme och ha sitt utbrott, som tex gå in på sitt rum, sen får han leka rövare där inne, eller mår han bättre av att hålla om honom medans han har utbrottet? Alla har olika sätt att hitta tbx självkontrollen vissa behöver vara ifred, kasta saker, eller sim du gjorde bli omfamnade! Tänkte bara om man lär sig hans sätt att komma tillbaka till självkontroll efter ett utbrott så känns inte hela situationen lika hemsk om man snabbare återhämtar lugnet och kontrollen! Hade gärna förakt hjälp med något tips för att undvika själva utbrottet men som sagt är inte riktigt där än, men ett litet tips som kanske hjälper när det känns som värst! Jag tror oxå att man känner sitt barn bäst och du gör precis vad som behövs för just ditt barn och er situation :) det pratas såmjt om att avleda innan de händer men ibland går de inte att undvika så då kan de vara skönt att ha något tips om hur man hanterar det :)

Åh, vad jag känner igen mig! Vår fyraårig har varit sådan under sommaren... Har vetat exakt vilka punkter att trycka på! Nu har jag väl lärt mig att hantera honom lite bättre, eller så har han lugnat sig.. Det har iaf blivit lugnare här hemma. Jag tror att det är sååå bra att du går och pratar med någon för att lära känna dig själv och din egen barndom bättre, det kan hjälpa mycket! Min man har också talat om för mig att jag hela tiden har ett val, hur jag vill agera, vad jag tror blir bra. En bra riktlinje, mycket lättare när man börjar tänka så.. Lycka till vännen, man lär sig mycket och jag kan ändå trösta dig med att det går över.. Men man får försöka göra det som blir bäst för stunden!

tack för alla fina svar! Asså, det där med att avleda, så dum är han inte :P Funkade när han var typ 1 kanske. Att hålla fast honom verkar vara det som funka för stunden, iaf när han blir så där arg. Det är som att då blir han ännu argare tills musten går ur och han kan lugna sig. Är han bara allmänt trotsi så sätter jag honom "i hörnet" så får han sitta där tills han säger förlåt och jag kan förklara varför/vad som hände. Men man blr ju helt slut som artist när varannan minut är bara bråk och testa gränser. Spec som jag inte har sovit en hel natt på tre år! tack för all underbar peppning! Jag själv var tydligen helt hemsk som liten, så nu får man för sina synder! :P

Alltså ni vet inte hur skönt det är att läsa att andras barn också är så trotsiga att föräldrarna inte vet vad de skall göra! Vår treåriga tjej har varit ett så lätt barn från födseln. Alltid glad, sovit bra och ätit bra. Nu har AAAALLT svängt! Skriker och slår visar fula grimaser direkt man ber henne göra något. Har inte ätit en enda måltid utan bråk på 6 mån och vägrar sova i sin säng. (Jo somnar där om hon får vråla sig till sömns) men som förälder ooorkar man inte dag ut och dag in höra skriket och allt motarbete mot precis allt om hon har en sådan dag! Vi tar en dag i taget och jo de e skönt när far och morföräldrar hoppar in och tar över lite men jag tycker inte det är deras jobb. +att jag vill ha min tös hemma med mig. Men hon sku lite få bli på bättre humör! :D