Förvirrad

oj, vad jobbigt. Vore det inte bra att försöka en gång till, för bebisens skull, alltså? Ni kan väl prova igen? Jag personligen tycker inte att abort är så bra, men det måste ju var och en bestämma själv. Jag tycker att du ska behålla bebisen. Det är ju bättre att få leva - ensam med dig, än att inte få leva alls! Jag hoppas att du och \"pappan\" kan ordna upp er relation. Stor kram!

med tanke ´på att du skriver att du känner att abort inte är ett alternativ för dig, så skulle jag inte genom gå aborten, risken finns att du bara mer skulle känna dig deprimerad och ångra dig efter åt om du gjorde det. jag tror det skulle gå bra för dig. det finns många ensamstående där ute. min pappa exempel, har tagit hand om 4 barn själv. vilket är inte särskilt vanligt att se en man göra. min systerdotters pappa, lämnade min syster 10 dagar efter sötnosen var född och det har gått bra. men han säger att han vill vara där för barnet eller?

beror ju lite på hurpass bra vänner ni är, är det så att ni inte tål varandra kanske det inte är så kul för barnet att behöva slitas mellan er men trivs man med varandra även om man inte vill vara ett par är det väl inte omöjligt att uppfostra ett barn tillsammans.

Jag tycker det är vettigt att verkligen fundera fram å tillbaka på det här. Var bor du, vad tjänar du, vem finns i närheten för att hjälpa dig både under graviditet, förlossning och småbarnsåren. Jag tycke abort är ett dåligt alternativ o folk verkar ta väldigt lätt på det, vilket jag tycker är galet. Men ibland kan det ändå vara rätt att göra nått som är fel... Så tänk igenom det noga o gör klart för ditt ex att det är o kommer alltid vara hans barn. Sånt ansvar kan man i te bara försvinna ifrån. Massa lycka till hur du än gör tjejen!! Jag hejjar på dig:)

Tack för alla svar! Pappan vill ha barnet, och han säger att han självklart tänker ställa upp hela tiden. Men det var inte riktigt såhär jag hade tänkt mig, bara en sån sak som att ligga hemma och må illa, förut hade jag hans stöd och närvaro, nu får jag ligga och må illa ensam. Det är småsaker som tär på mig också, och jag tycker att det är fel att sätta ett barn till världen när allt inte står rätt till mellan föräldrarna. Men vi ska prata imorgon och se vad vi kommer fram till, en Abort är inte ett alternativ för mig just nu. Kram

Det är ingen lätt eller rolig situation, det förstår jag! Men om du blev glad vid beskedet att du var gravid tror jag att du behöver sätta dig in i denna nya situation. För det första hör det inte till ovanlighen att föräldrar lever åtskilda idag, och jag har många vänner som haft en mycket lycklig barndom trots att föräldrarna skiljde sig. Om vi antar att ditt barn var fött när ni separerade tror jag inte att du önskat bort eller ångrat barnet då. Jag känner ju inte dig, men jag tror att när du känt den första sparken, eller när du håller ditt barn för första gången, kommer du inte ångra ditt beslut om att behålla det. Det är större risk att ångra en abort och sakna ett barn som aldrig blev! Om han finns där för dig, som du skriver, och om du har vänner och familj vid din sida kommer det gå utmärkt :) Hoppas du kommer fram till något bra och lycka till!

Baserat på egna erfarenheter i en mycket liknande situation: mitt råd till dig är att om du är det minsta tveksam inför att göra en till abort - gör det inte. Men bortsett från all smärta en abort innebär, rent själsligt alltså, vill du ha barn eller vill du bara inte göra abort? Jag tycker att det är en väsentlig skillnad däremellan. Du har trots allt en person att dela både graviditet och barn med, även om ni inte är ett par (förutsatt att han verkligen är beredd att ta fullt ansvar). Tänk inte på om du klarar av graviditeten själv, fundera istället på tiden när barnet har kommit. Har du många i din omgivning som kan hjälpa dig och stötta dig och kanske avlasta ibland? Om du känner att du vill ha barnet och det enda som får dig att tveka är rädslan för att det blir jobbigt att gå igenom själv kanske du inte är helt redo för att bli mamma men ändå vill bli det? Om så är fallet, tror du att du hinner bli redo för det innan barnet föds (det händer otroliga saker i en mognadsmässigt när man väntar barn)? \"Barnets bästa\" förresten? Skulle det vara så illa för barnet att vara själv med dig? Bli inte ihop med pappan igen för barnets skull. I så fall är det bättre att ni kan vara vänner och dela på vårdnaden om ni så önskar. För jag tycker att du ska behålla barnet och glädjas över det och älska det mer än allt annat, om det är något du själv tror att du vill och kan!

Jag inte ens läste till slut, därföar att frågan är: HUR MAN KAN SÄGA: SKA JAG GÖRA ABORT FÖR BARNETS BÄSTA? VA? tycker ni att ni gör abort för barnets bästa? nej för egen bästa. alla vill leva.