Få 2-månaders att sova

Sådär säger min mamma också - att man inte ska bära ungen hela tiden, och att det inte är farligt att gråta osv osv. Men jag struntar fullkomligt i andas åsikter om barnuppfostran, och det här med att låta barnet ligga och skrika för sig själv när det är så litet tycker jag är fel. Det måste ju vara sååå otryggt och läskigt för barnet att \"ropa\" på mamma, och ingen kommer. De vet ju inte att mamma finns i närheten. I deras värld är de bara lämnade, övergivna. Anna Wahlgren har ju sin 5-minutersmetod som var och varannan praktiserar på sina barn, och jag tycker den är elak rent ut sagt. Bebisar behöver närhet och trygghet. Jag tror att våra mammor gjorde på sitt sätt, och nu är det andra mer humana sät som gäller. När man har en bebis så får man gå runt och bära. Så är det bara. Med en bra bärsele eller bärsjal kan man göra väldigt mycket ändå :) Och på köpet får man ett tryggt batn som känner sig älskat istället för övergivet :))

Så sa min mamma också och det slutade bara med att han vrålade ännu mer. Nu 10v och 2 dagar somnar han bäst om han får äta sig till söms så vi matar hälften i knät (flaska) och resten i sängen. Det där med att skrika till söms funkar inte alls på så små barn. Vår son sover dåligt nog ändå så för oss är det viktigare ATT han sover än HUR han sover, han behöver sin sömn (vi med). Lycka till!

Va skönt, då kanske man kan släppa de där att dom ska ligga ensama å gråta sej till sömns. Måste ju vara jättehemskt! Tusen tack för era svar!!

Inte konstigt våra mammor säger så, nä vi var små sa forskningen att det var bra att inte "skämma bort barn med närhet" (Anna Wahlgren var en förespråkare av detta och jag är INGET fan av henne...). Nu säger ju forskningen precis tvärt om. Bärsele kanske skulle funka för dig? :) Ha ett babynest som han kan sova i på natten i sängen med dig :) Hade jag till min dotter tills hon var ca 3-4 mån och det var såå mysigt att sova jämte henne utan att va rädd att mosa henne i sömnen ;)

min dotter var precis likadan o din son är inte så gammal än heller. Min dotter levde på mig dyngnet runt de första 4 månaderna. Där efter gick det och lägga ner henne. Folk kan tycka att man skämmer bort sitt barn. Men man kan inte skämma bort ett spädbarn. Hur kan de sätta saker o ting i ett samanhang ? min dotter är i dag 3,5 år. Nu kan jag säga att hon gör saker medvetet. Men det gör inte en 2 månaders bebis. Den tänker inte " nu skriker jag för då kommer mamma o hämtar mig " Den vill ha trygghet och närhet, o man får helt enkelt vänja sig vid att den kommer att vara som ett plåster några veckor till, men den fasen går över jag lovar. Nu är som sagt dottern 3,5 år och hon vill fortfarande somna i min famen, men sen är det bara att lägga henne i hennes säng, sen sover hon där hela natten. Det där kommer att ordna sig av sig själv. Ha honom nära dig och ta upp honom om han skriker. För han kommer inte att sluta. och ska skrika så mycket att han somnar bara av ren utmatning ? det är inte snällt det heller. Han kommer att släppa taget om dig. Ge han bara den tiden han behöver. Ps min dotter sov i min säng hennes första halvår, har sedan dess sovit i eget rum o egen säng utan några större problem ds

Min dotter var likadan i början. Jag har aldrig gillat det där med att "det är nyttigt för barnet att lugna sig själv" mm. När dem är så små så är dem ju beroende av närhet och förstår ju inte alls att mamma bara befinner sig en liten bit ifrån. Jag har istället lyssnat på vad min dotter verkar behöva och när hon var väldigt liten så var det närhet hon hade stooort bhov av. Så jag hade en jämt i famnen typ, när hon var ca.2 månader somnade hon endast om man gick med henne i bärselen. Fick inte särskilt mycket gjort men känner att det inte gjorde så mycket att det var lite stökigt så länge dottern var nöjd. Nu är hon 14 månader och helt klart mer självständig även om hon fortfarande är mammig och ibland vill vara i famnen som tur är! :) Tror också att den lite äldre generationen fick lära sig om barnuppfostran på ett helt annat sätt. Har ocksså fått höra att jag skämmer bort mitt barn för att hon har fått vara myckt i famnen. Men anser att ett barn inte kan bli "bortskämt" med kärlek. :)

Åh va skönt att alla säger så! Känns ju inte alls bra å låta han ligga å skrika. Får ju liksom inget gjort då heller, då står jag iallafall i dörrhålet med värkande hjärta å bara väntar på att han ska sluta skrika å somna. Tack för era svar!