E det verkligen bara jag?

Hej! Jag kände precis som du efter ja fått mitt första barn. Hur tusan ska man orka geonomgå en förlossning till o amma ett barn till osv. Fick jättesåriga bröstvårtor men fick råd att använda en salva som heter bepanthen (stavningen e ja lite osäker på haha) men d va inte farligt om bebisen skulle få i sig den o den lindrade faktiskt jättebra. tog på den direkt efter amningen lr så fort d behövdes. hörde att man kan smörja in bröstvårtorna med saliv. d ska visst lida lite. de första månaderna med amningen var jobbiga, man var öm och sårig men sen släppte d o gick bättre o bättre ;) nu har vi barn nr 2 på G. sonen är snart 20 månader. jag tänker att d e värt o gå genom de timmarna de tar med förlossning, för d e värt d i slutändan. d e ju några "få" timmar d handlar om o sen har man en hel livstid me sitt barn ;) hoppas d löser sig för dig. prata me din BM om dina såriga bröstvårtor om inte något annat hjälper. d brukar va väldigt duktiga o kommer me många bra tips. lycka till ;)

just d, bröstmjölk funkar utmärkt o smörja in såriga bröstvårtor me ;) du ska se att d snart blir bättre ;)

Vi kvinnor har en förmåga att glömma bort. Jag tror att jag kommer stå där när förlossningen drar igång "ja jävlar hur dum får jag bli det gör ju ont" hi hi. Längtan kommer efter fler barn och gör den inte det är det också helt okej:)

Svaret på den frågan kommer du få när ditt barn närmar sig 1-1,5 år när det händer massa roliga saker i ditt barns liv. För min del skulle jag kunna tänka mig att hoppa över första halvåret å få börja se de roliga framgångarna direkt för den mysigaste tiden jag har haf tär när min pojk började röra sig mer själv och blir lite mer självgående och när han började förstå mig mer.. tiden innan kräks jag på.... Jag längrat efter vårt andra barn å framförallt när även det har närmat sig ett år å det börjar hända massa skojsaker =)

Nä, jag undrar precis samma som du och grabben är 8 månader. Först blir man tjock och får ont precis överallt sen kommer den lilla ut och då sa alla att det onda skulle gå över- skitsnack! Här blir det inga fler som det känns nu, vet inte om jag kommer drabbas av den omtalade minnesförlusten (förträngning??) men det känns inte som det... Men min älskling får gärna stanna i växten snart! :-)

Jodå det e många som tänker som du:-) min snart 17 åriga dotter vill inte ha barn , skulle inte tänka sig vara gravid, amma el nått i den stilen. Hon sa att. OM hon ändrar sig så ska hon möjligen adoptera ett 1-2 årigt barn! Jag själv tänkte att jag inte,, absolut INTE skulle ha fler barn än 1 om jag överlevde den första graviditeten och förlossningen, vilket jag gjorde vid 20 års åldern:-) i dag väntar jag mitt 8:e barn ( lite extremt för många men men:-) jag kan säga att jag trodde att jag skulle sluta efter 4,,,max ! Men nu känner jag neeej e detta de sista med gråten i halsen, eller kommer jag kanske hinna med ett till innan jag blir FÖR gammal:-) får inte nog med söta bebisar:-) barn å härligt jobbiga ungdommar! Men jag tycker samtidigt att vill man inte ha barn ska man inte skaffa barn , utan låt de som vill skaffa! Skulle aldrig komma på tanken att ens försöka övertala min dotter till det! Barn ska känna sig välkomna å älskade! Inte påtvingade eller \"för att alla andra har barn\" Kram på er:-)

Ja, jag har funderat på det länge och mycket. Jag har en unge som skrek, skrek och skrek. Hela nätterna, 8 timmar i sträck när nattskrikandet slutade och blev till dag- och kvällsskrik, hela tiden kändes det som. JA FY TUSAN! Jag tänkte hela tiden "hur i helvete ska jag någonsin ens våga tänka på fler barn?!" Jag förstod mig inte på de med tidigare kolikbarn som skaffade flera barn. Fyyyy vad hemsk de första 7 månaderna var. Skrik, skrik och skrik. Nu när ungen är 9 månader har det blivit LIIIITE lättare och hon skriker bara när hon ska sova eller inte får som hon vill, eller om man har henne i famnen och hon inte vill mysa. Att ha en unge med både kolik och öroninflammation och skrikig även annars har varit en sådan plåga. Jag var så slut så efter 8 månader sa kroppen ifrån, jag låg och tjöt ikapp med ungen och jag kunde somna var som helst och då kom öroninflammationen - JIPPIE! Och sedan hostade ungen så jag inte kunde sova och sedan kom tänderna. Men konstigt nog går det över, sakta men säkert och jag och sambon funderar på att försöka oss på att kanske våga skaffa en till sedan till 2014, men bara kanske. Tips angående amningen; jag ammade bara i sex veckor(kanske sju) och första tiden smorde jag in bröstvårtorna(och området runt) med Lansinoh(skitdyr mirakelkräm, finns vid apotek) och jag hade bara ont en pyttestund när ungen sög ett ordentligt blåmärke(och blåsa) åt mig. Kålblad(kålinpackning heter det) är oxå bra har jag hört.