DESPERAT EFTER HJÄLP!

Det fins ju inte så mycket att göra du kan ju inte vrida tillbaka tiden. Men som sakt de flesta som träffas efter tonåren har ju haft andra partners. Men du får väl prata med din sambo och tänka på att det är ju di han är tillsammans med nu och ni ska ha barn då fins det ju ingen annan i hans tankar.

Tycker det låter som typiska gravidhormoner! Det där kommer gå över! Och precis som föregående skriver, tänk att det är dig han har valt så du måste ju vara tusen gånger bättre! Eller hur?

Så kul för honom.. jag har sagt till min man att om han skulle vilja vara otrogen så e d fritt fram MEN att han endast ska våga sig på det om han känner sig hundra % säker på att det inte kommer fram till mig för jag vill inte veta av det alls... jag har förlorat min storebror för 3år sen, d ändrade min uppfattning till rätt mycket. Jag tycker min man ska göra precis det han känner för, inget o ingen kan stoppa honom, inte ens jag, man lever bara en gång. Vill dom verkligen det så gör dom de, ingen kan hindra en. När de gäller hans bagage e d hans ensak o nt min eftersom mitt eget bagage nt heller e så tomt. Så med andra ord, du borde vara glad för hans skull att han har ett bagage.. d e dina hormoner som dummar sig men du e en stark kvinna, o ännu starkare kommer du bli när du väl fått bebisen, vi kvinnor e otroliga. O påminn dig själv, d e DIG han väntar barn med, d e DIG han delar säng med, d e ditt barns pappa. Tänk på vad ni har skapat ihop.. sagan har bara börjat o du e lessen? d e nt rättvisst mot bebisen i magen. Be happy don't worry :D

Jag vaknade inatt med en sådan otrolig ångest att jag trodde att jag aldrig skulle överleva. Låg i sängen och det kröp i hela kroppen och illamåendet sköljde över mig. Så kom jag på att det kanske är lite lugnare och herregud vad det lättade från mitt hjärta! Att det bara är hormoner, för har aldrig tänkt så förut innan jag blev gravid och nu är tankarna på mig hela tiden. Jag fattar inte varför jag är så dum att jag ens tänkte sådär, han har ju valt mig, det är mig han ska ha familj med, det är mig han älskar och det är jag som han kommer dela resten av sitt liv med. Så jag fick den insikten av era otroligt underbara kommentarer, började gråta av lättnad dock kom den där ångestspyan upp då. Sen väckte jag min sambo och bad om ursäkt för att jag hållit på såm jag gjort och lät även han läsa kommentarena. Sen grät jag massor och vi pratade om hur mycket vi älskar varandra och att vi ska på hjärtljud och lyssna på vår skatt imorgon (idag alltså!) Sen startade jag en film och somnade tryggt i hans armar. Idag mår jag mycket bättre, men ska prata med min BM om att börja med mina sertralin igen, eftersom jag uppenbart behöver något lugnande. Tack alla snälla!

Varför slutade du med settralinet? Den får du ju absolut inte bara sluta med.

Jag slutade med den långt innan jag blev gravid, eftersom jag hade börjat ta den i en jobbig tid i mitt liv, mycket drickande och sådär. Men nu mår jag så dåligt så jag har börjat med den idag. En halv om dagen nu första veckan sen vanlig dos. Den hjälpte jättebra innan men det gäller att inte dricka något alls om man tar det, för då blir det bakslag på en gång. Så nu finns det ju ingen risk för bakslag eftersom jag inte kommer dricka :)

Känner igen det där och det är inga gravidhormoner för min del :) jag avskyr tanken att han har sex med andra. Jag hade haft sex en gång innan jag träffade min kärlek. Hade inga pojkvännen i tonåren då jag fokuserade på skolan och träning. Det känns äckligt att min make har gjort vuxenjumpa med andra vilket får mig att tappa sexlöst totalt och jag kan hata han för det. :)

Det är inte självklart att man har legat med plural innan ålder 22. För mig är det hemskt. Engångsligg förstår jag inte, bara idiotiskt.