Deprimerad

Men på försäkringskassan har man rätt till 240 föräldralediga dagar var också, å de kan ni ta ut när ni vill. :) Du kanske skall prata med en psykolog eller ta en paus några timmar? Gå ut på promenad eller gör något själv medan din sambo ser över den lille? Kramar!

Tyvärr kan vi ju inte ta ut föräldrapenning samtidigt. Men nu när jag är sjukskriven så kan han ta ut föräldradagar och vara hemma med oss. Har varit idag och pratat med en kurator. Känns lite bättre. Plus att ångesten över att bli lämnad hemma ensammen när jag mår så här och min sambo börjar jobba känns också lite bättre nu när jag vet att han blir hemma 2 veckor till och tar hand och mig och bebisen. Det är bara så svårt att få en paus när lillen vill amma hela tiden.

Nejnej, men sen iaf. så att du kan få mer stöd och sen kan du ju även börja mjölka brösten och ha i flaskor och frysa in, så kan gubben ha den lille själv lite då och då så att du får tid att rå om dig själv. Hela tiden? Har hört att det rör sig om var tredje timme eller så. :O Hoppas att det blir bättre nu när du har honom vid din sida några veckor! :) Stay strong! Kram

Hej, ja det är väldigt vanligt med gråt efteråt. Rent biologiskt är det helt normalt för kroppen och själen att återhämta sig genom att sörja och bearbeta händelsen (långdragen smärtsam förlossning som tar hårt på kropp och själ) genom att gråta. Det är en del av återhämtningsprocessen som jag ser det. Plus att hormonerna påverkar känslolivet väldigt starkt också. Man är känsligare än vanligt. Jag ville bara säga det och att det finns hjälp och stöd att få. Hoppas att du hittar din väg igenom allt det här. Kram

glömde att skriva att du får gärna skriva till mig om det är något...jag vet som sagt vad du går igenom..

Hej, ja det är väldigt vanligt med gråt efteråt. Rent biologiskt är det helt normalt för kroppen och själen att återhämta sig genom att sörja och bearbeta händelsen (långdragen smärtsam förlossning som tar hårt på kropp och själ) genom att gråta. Det är en del av återhämtningsprocessen som jag ser det. Plus att hormonerna påverkar känslolivet väldigt starkt också. Man är känsligare än vanligt. Jag ville bara säga det och att det finns hjälp och stöd att få. Hoppas att du hittar din väg igenom allt det här. Kram

du när jag läser detta så bara ler jag..mådde precis som du...och nääää vi är inte ensamma..ingen ingen är en 100 % mamma från början..det tar ett tag innan man växer in i rollen..herre gud man trodde ju att det bara va att födda fram ungen och sen skulle livet vara som vanligt igen..haha så naiv man va..herre gud första tiden ja de 3 örsta månaderna så bara grät jag och tyckte allt bara va pina och pest. och inte blev det bättre av att alla sprang runt och sa att ÅHHHH vad lycklig man är när man har blivit mamma...jojo..det va inte det att man inte älskar sitt barn..det gör man ju såklart..men det är en sån kärlek och ett sånt ansvar..man kan aldrig i sin vildaste fantasi föreställa sig alla dessa känslor och allt kaos som bara blommar upp inom en. Men du det går över !!! jag trodde det aldrig, men nu är min tös snart 10 månader och jag mår skit bra och är så lycklig me henne..jag lovar man växer in i det och det blir bättre. nu sover min tös hela kvällarna och nätterna...hon kan leka sj me sina leksaker osv. så allt blir bättre..och framför allt så blir man så van vid det oxå..men som sagt ge det några veckor/månader ..jag lovar du kommer igen =)