Depp av att vara gravid?

jag är oxå depp just nu... men det är pga att jag legat i sängen mycket o bara sovit o mått illa... O jag har haft blödningar till och från... o idag var det röda blödningar....Vill inte få missfall... Vill bara kunna luta mig tillbaka o njuta av att vara gravid... Just nu suger det! Ska träffa bm i morgon o prata fosterdiagnostik... men hur kul är det när det känns som att lillstrumpa därinne inte kan hålla sig kvar?

Fy vad jobbigt :/ Dock känner jag att det just nu inte skulle oroa mig :O Dessa tankar som oroar mig så mkt, att jag just nu inte bryr mig om vad som hände pga av mitt dåliga mående :(

Jag har också haft såna känslor i faser. Mest då jag mådde jämnt illa eller hade ont hela tiden. Det är nog helt logiskt att man helst vill slippa vara gravid då, för allt känns ju så mörkt och ingen kan säga när man verkligen börjar må bättre. Jag brukar säga åt min sambo att nästa gång blir det hans tur... Hehe, stämmer visst inte, men kändes bra att säga. Tiden blir också så otrolig trög när man bara väntar på att må bättre. Hade också en flunsa i början som gjorde det "vanliga" illamående ännu värre. Men det går faktiskt om. Det kommer att bli bättre! Och glädjen kommer också tillbaka. Det finns ingen skugga utan ljus. Lyckokram!

jag var riktigt deprimerad ända in i vecka 19 kansk sen släppte det, man kan säga att ju mer verkligt det har blivit desto bättre har det blivit. Jag kände mig som en riktigt dålig gravid blivande mamma och hade ångest! Men om det inte går över så finns dte bra personer att få prata med via BM. Lycka till och ta hand om dig och magen Mvh Emma

Jag var deppig och labil i början men det försvann i vecka 10-12 ngn gång och nu mår jag jättebra (är i v 21). Det är normalt att må dåligt i början pga hormonerna.

Är i vecka 26 och mår fortfarande illa. Så ibland är jag helt nere, men så ibland så blir jag överlycklig när jag tänker på att vi ska bli 3. Det är blandade känslor med graviditeter och det är nog ganska så vanligt att känna sig nere.

Tack alla för svar, det värmer så Suttit och läst i baby böcker nu, tydligen är detta helt normalt. Man vet att man skall må dåligt, men inte SÅHÄR dåligt liksom, så man tänker på "sämre" vägar att gå bara för att det skall försvinna. Vet ju hur mkt jag ville detta, hoppas så att det skall gå över!

oroa dig inte! Jag har en son sedan tidigare. Jag tror jag mådde lite bättre med honom. Både jag och min man har längtat och vill verkligen skaffa syskon till honom och så blev jag gravid på första försöket. YAY! Från vecka 6 började jag må sådär som man gör i början. Illamående, måste äta hela tiden, gick upp i vikt alldeles för fort. humörig och trött och bläää. Jag ångrade mig hela första 15 veckorna.. Fy faaaan vad jag inte ville vara med barn igen. Jag skällde ut min man varje dag för att han "övertalat" mig att vara gravid igen. (inte sant, jag vill ju också ha fler barn). Det är helt naturligt att må dåligt i början. Det brukar gå över när det gått 16 veckor och man slipper illamående och liknande. Men för att vara ärlig så är jag nu i vecka 29 och även om jag verkligen längtar och vill ha vår andra son och det är supermysigt när han sparkar och har sig så är jag fortfarande lite nere och gillar verkligen inte att vara gravid. Det finns ingenting som säger att man måste vara så jäkla happy när man är med barn. Det är ju så sjukt mycket åkommor man ska dras med. Jag känner inte igen mig själv alls, varken kroppsligt eller mentalt och det är otroligt frustrerande! Men bara så du vet så går det (nästan alltid) över så fort ungen är ute! ;)

Hej! Jag känner igen mig jätte mkt i det du skriver. När jag blev gravid med våran dotter (nu 15 månader) var det planerat, inte på månaden så men vi ville ha barn & det fick komma när det kom, försökte ialf varje månad. Sen mådde jag skit bra första 12 veckorna, inget ont eller illamående, ingen ångest eller liknanade, men efter vecka 12 vände allt!! Jag fick ångest dagligen över allvaret, jag SKULLE föda ett barn, sen fick jag inte röka (fjantigt I know!) & det tog ju på en både psykiskt & fysiskt, gick upp 31 kilo under hela graviditeten & min sambo säger att det var dom värsta 9 månaderna i hans liv, haha så hemsk var jag! Ville inte ha barn, visst, gick där med maggen i vädret & svor, liiite sent men jag ville verkligen inte! Helt sjukt som helst, jag kände framför allt det där ångesten, har varit sjuk förrut & ätit medicin mot depression så det kom tillbaka när jag blev gravid, av någon anledning. Så du är INTE ensam, absolut inte! Alla har vi det jobbigt på olika vis... Nu inväntar vi BIM om 1 v & 3 dagar, hoppas på att plussa med våran nr 2 :D Håll ut tjejen, det blir bättre!