Då vart man där igen...

Oj va knivigt. Det är ett jätte svårt beslut men att din sambo kränker dig så mycket skulle jag aldrig acceptera. Prata ut med ngn som du känner kan ge dig både positiva och lite mer negativa svar alltså en neutral person det gjorde jag världens bästa. Jag va bara 16 då och det ledde självklart för mig då till en abort. Men först imorgon får du ju reda på hur lång tid du har på dig att fundera men ja jag hoppas det går bra oavsett och sen ner foten för din sambos påhopp. KRAM

Hejsan!! Tvivlar man på om man vill ha bebisen eller göra abort så skulle jag säga att du nog vill ha det ,annars så hade det antagligen känts som klockrent! Jag har ju ingen aning om hur gammal du eller din sambo, hur ni bor eller om ni har inkomster .m.m så det är ju svårt att säga, men att din mamma är med dig är ju toppen! Om jag vore du skulle jag nog fundera på förhållandet till din sambo, det är ju utpressning att säga att han hellre dör ....eller att du inte duger! Nej ,, tänk på dig själv och vad du själv vill! Tror du att du skulle klara av att göre en till abort? Skulle du klara att ta hand om ett barn? Jag tror det eftersom du har din mammas stöd! Hoppas att du kan lösa ditt delema och jag håller tummarna att du väljer det som känns bra för dig och inte att din sambo tvingar dig till något!! Lycka till och skriv gärna hur du väljer , då jag är en nyfiken i en strut=)

Ush! Ingen situation man vill sitta i, förstår dej. Jag var 14 när jag gjorde min abort och också den ända. Nu är jag 17 och är gravid i vecka 32, hade pojkvän vid min sida hela tiden.. tills för en vecka sen :/ Han vet inte om han vill vara med mig pga att vi bråkar. Jag kommer bo själv och räknat på att jag kommer kunna klara av det ekonomiskt. Och jag älskar barn! Och längtar verkligen. Jag tycker du ska prata med honom fört och främst och säga hur du känner och vad du vill. Sen följer du ditt hjärta, gör det som känns bäst! Lycka til!

Tveka inte. Jag har inget imot aborter eftersom jag själv gått igenom en och så psykiskt dåligt har jag aldrig mått. Nu har jag världens bästa pojke på 20 månader. Blev gravid när jag var 17. Nu är jag 20 år och är världens lyckligaste Mamma. Alla duger som mammor, så länge man är berädd att ändra sitt liv och anpassa sig efter någon annans liv. Och han är fruktansvärt omogen som beter sig så. För ovasett om man skyddar sig finns alltid risken att bli gravid. Förhoppningsvis om du är Sopas mogen och tar på dig ditt livs största ansvar inser väll han att du är mognare och lämpligare än vad du tror. Och om han inte ändrar sig får du glädja dig över att det är du som ensam får ansvaret över det finaste som finns. Det är mitt råd.

Vilken svår situation!:( Ingen ska tala om för dig hur du ska göra, följ ditt hjärta. Ditt hjärta, själ ja allt talar om för dig vad du ska göra. Självklart måste din pojkvän få säga vad han tycker och känner, men han får inte vara dum/taskig. Tänk på att detta kom som en chock för honom och att det krävs två för att tillverka en bebis.....så följ ditt hjärta.....