Blivande mammor med hund?

hej, visserligen bor jag en bit från stockholm ;) men jag är både mamma, och gravid och har en 2årig hund =) jag tycker det är helt toppen med hund och barn! visst är det mer jobb och så, men det är helt klart värt det! våran hund är så genomsnäll mot natalie, att jag är inte ett dugg orolig för hur det kommer bli när nästa bebis kommer! Hoppas allt kommer funka lika bra för dig som det har gjort för mig =)

Hunden är jag inte så orolig över, jag vet att hon är bra med barn, hon är bara lite på, men hon är ju bara barnet själv hon vänjer sig. Det jag är orolig över är att andra mammor inte förstår hur det är att även ha en hund som inte är välkommen överallt. Man kan inte bara lämna henne hemma i timmar och sitta och fika mm. Jag älskar min hund och hon följer med mig överallt.. skulle inte klara att bara "glömma" henne för att man har barn. Så därför skulle det va kul att träffa andra mammor med hund och även att deras barn är vana vid hund. Många vänners barn tycker inte om hundar vilket är synd.

jag vet, jag går ingenstans utan min hund! brukar få höra "förstår inte att du kan ha hund och barn, det går inte ihop!!" det funkar alldeles utmärkt! tråkigt bara att det är så få föräldrar som inser det :( jag umgås inte med så mkt vänner, mest dom som har hund, eller iaf låter mig ha med min hund!

Ja det är tråkigt, och troligtvis blir det samma för mig. Jag har redan till och med fått höra att jag kommer aldrig orka med både hund och barn och att jag säkert kommer lämna bort hunden så fort bebisen kommer. Men det skulle jag inte ha hjärta till att göra, hon har ju varit som mitt barn i ett år nu. Har till och med fått frågan "Ger du henne till din mamma sen när bebisen kommer?" av min sambos pappas fru... =S får ont i hjärtat av bara tanken. Hon kommer vara hos min mamma under förlossningen men sen vill både jag och min sambo ha hem henne igen så fort som möjligt.

jag förstår precis hur du känner, jag fick också höra sånt.. "det är alldeles för jobbigt, både ung mamma, hund och barn, du kommer aldrig orka" "vadå, tänker du låta barnet få mindre tid bara för att du vill behålla hunden?" och massa sånt, men det är faktiskt inte så jobbigt som folk säger!! jag skulle aldrig kunna lämna bort min hund! får ju ont i magen bara av att ha hundvakt över en natt!! när jag var in på förlossningen med natalie så var hon hos min mamma, när jag ringde till mamma efter att hon var född kunde jag inte låta bli att fråga "hur mår hon? går allt bra?" sen tjatade jag mig till att få åka hem 11 timmar senare för att jag saknade vovven haha :D

Jaa verkligen, guuud vad skönt att höra något positivt om hunden för en gångsskull!! Min sambo är till och med värre än mig med hunden, det är hans ögonsten, han skulle verkligen aldrig lämna bort henne. Hur beteer sig din hund nu när du är gravid? Min vill gärna sitta nära och passa mig, hon ställer sig gärna emellan när någon annan vill krama mig eller så. Idag till och med när jag satte i halsen och hostade reagerade hon, hon ställde sig och tittade på mig tills jag blev lugn igen då gick hon och la sig. Hon kommer säkert bli lika "passande" när det gäller bebisen.

min vovve har alltid varit lite vaktig, typiskt för hennes ras. men som igår så gick jag på en promenad, hade henne med och dottern i vagnen, så kom det en gubbe och gick "stavgång" fast utan stavar, då reste hon ragg och ställde sig mellan honom och oss, antagligen för att rörelserna är ungefär lika som när man slår någon ;) hon beter sig inte så annorlunda annars, mer än att hon gärna ligger med huvudet på magen ;)

Ja min är också lite vaktig, hon är en rottweiler. Många har fördomar om rasen så det får man ju också höra mycket om "hon är en mördarhund". Tröttsamt.. Vad har du för ras?

har en schäfer :) min dotter är även uppväxt med en amstaff som vi fick ta bort för ett år sen.. sen köpte vi en rottisvalp i vintras som vi fick köra akut till veterinären för han började krampa, usch det var en hemsk dag.. tvingades iaf ta bort honom, han blev bara 13 veckor :( visade sig vara ett medfött fel på njurarna.. men jag har bara haft såna hundar, tuffare raser, så som schäfer, amstaff, haft en pitbullkorsning och så där, underbara hundar, när dom hanteras rätt och när personen som håller i kopplet vet vad det handlar om :)

Ja precis, det är aldrig hundens fel om den är agressiv eller så, det är alltid ägaren. Jag är uppvuxen med schäfer =) hon var världens snällaste och man fick göra precis vad man ville med henne. Sen har vi haft grand danois, speciellt hundar det där, men oerhört snälla. Jag har alltid tyckt om större kraftiga hundar. Enda jobbiga just nu är min foglossning =( får så ont av att gå långpromenader med hunden och just nu löper hon också så hon drar i kopplet och ska lukta överallt mm. Det är så jobbigt nu när det börjar bli så fint väder med.

det förstår jag, här är det faktiskt jag som får se till att vi kommer ut på promenader, vovven är helt knäpp! någonsin hört talas om en schäfer som inte vill gå långpromenader? hon vill vara ute kanske 20-30 minuter, sen vill hon gå hem och lägga sig igen, eller busa lite med katten/dottern, och regnar det så vill hon bara göra sitt sen gå in igen haha! har iaf hittat lite småsaker som motiverar henne till träning, mest för huvudets skull så hon får köra lite hjärngymnastik ;)

oj, aldrig hört om en sån hund =P min är gärna ute hela dagar. Kopplar bara av när hon är hemma, visserligen kan det vara lite jobbigt när man är hemma hos andra hon blir ofta rastlös och kan inte koppla av annat än hemma. Därför är det skönt nu när det börjar bli varmare så man kan va ute mer. Vi ska kankse dessutom flytta till en större lägenhet med uteplats vilket är perfek.

vi ska om allt går enligt planerna flytta ut på gård i sommar, då är hon mer än gärna ute, så länge hon får röra på sig på sina egna villkor hehe :P hon tycker det är roligt att vara ute, men vill inte gärna bara gå hela tiden, utan trivs bäst i skogen eller på tomten så hon får lägga sig ner och sola ett tag när hon känner för det ;) haha. hon är lat min lilla tjej!

Bor inte i Stockholm, men vi har två hundar en 20 månaders Dobermann och en 4 årig Dobermann/Rottweiler korsning. Dessa kommer aldrig att lämna oss innan de dör. Nu har vi visserligen ett hundhus och stor rastgård på tomten som underlättar lite.