Blir snart galen!

Jag var precis lika dan tills för ett tag sedan då jag bestämde mig för att bara släppa taget om alla jobbiga tankar. "Är barnet friskt? Äter jag rätt? Hur mår den där inne? Far den illa nu? Tänk om den är skadad eller sjuk.. Tänk om, tänk om tänk om tänk om..." Ja, hela den biten... Fy vad jobbigt det är.. :/ Mycket tror jag är för att tjejer nojjar upp varandra något kopiöst (tjejer som tycker att det bara MÅSTE vara jobbigt att vara gravid, det ska vara jobbigt och märkvärdigt o inte äta det o hit o dit..man ska vara rädd helt enkelt) Ett exempel är såna här "mamma & gravidsidor" där tjejer klämmer ur sig saker om saker de inte har någon utbildning bakom utan bara läst på internet eller själv dragit slutsatsen på. "Det är sååååå farligt med det"... o "färga INTE håret, ät inte det för då kan bebisen bli handikappad"och bla bla bla.. Det gjorde iallafall att mina tankar bara eskalerade iväg och jag for skit-illa.. Vissa saker ska man ju vara försiktig med att äta och så vidare, men låt din BM ta det med dig, o försök o inte läsa så mycket på internet eller lyssna på folk som tycker ALLT är hemskt och farligt bara för att man är gravid. Gravid är ingen sjukdom, det ska vara någonting härligt och mysigt :-) Bestämde mig att jag helt enkelt inte orkar vara orolig längre och bara lita på att allt blir till det bästa och att kroppen faktiskt KAN vara gravid, jag behöver inte hålla på och oroa mig. Men förstår helt och hållet dina känslor, det är fruktansvärt.. Hoppas det hjälpte dig liiiite iallafall.. Alla är mer eller mindre oroliga, men prata med din BM om det blir för jobbigt.. en graviditet är till för att njuta av så gott det går :-) Kramis o lycka till

Precis så som du beskriver, så känner jag. Läser alldeles för mycket på nätet. Har snackat lite med min BM, hon säger att risken för att de kommer hända bebisen något nu är liten, jag är så ung oså.. men ändå går man och oroar sig och tänker dom här "tänk om" tankarna.. Jag vill verkligen njuta av att vara gravid, men känner att de är långt bort för min del :( Känns som att jag är helt knäpp :( Men tack för svaret, fick mig en liten tankeställare. Kram

Vissa kan få denna oro. Jag är orolig nu inför förlossning, innan s kände jag ingenting. Inte för barnet eller något. För jag tänkte så här... Händer det något så kan jag inte stoppa det, sker det så sker det. Då var det inte menat att detta barn skulle komma till världen. Då är det bara på det igen och försöka. Att gå och vara orolig hela tiden funkar ju inte, måste kunna njuta av livet och graviditeten. Du är ju ändå i v19. Sker det något nu så är det maximal otur. Chansen är väldigt liten.. Så pusta ut försök och njuta istället.. Prata med din bm nästa gång och säg att du är orolig. Då kanske hon kan lugna dig på ett bättre sätt än vad mina ord gör :) Kramar http://sannis1987.blogg.se

Usch, jag tycker det verkar hemskt att oroa sig hela tiden. Har sett detta fenomen, kanske lite väl ofta, på olika forum. Kanske är det jag som är knäpp, jag vet inte, men jag har knappt nojjat alls. Har inte oroat mig över vad jag stoppar i mig, äter jag något jag tycker om, som inte ska vara bra, så tar jag bara en liten bit och äter det väääldigt sällan. I julas lyxade jag med lite brieost, utan att ha dåligt samvete. Något jag däremot är sträng mot mig själv är att undvika människor som röker och självklart alkohol! Ibland undrar jag hur bra det egentligen kan vara för barnet om man oroar sig för mycket. Jag hoppas verkligen du kommer över din oro, för jag lovar dig. Det är så mycket enklare att inte oroa sig och bara må bra. Men jag förstår om det kan vara jobbigt att "bara sluta". Förlossningen har varit det jag varit mest rädd för. Nu, nej, nu längtar jag bara efter den, eftersom jag tröttnat på att vara gravid. Jag är klar med detta, så det enda som jag verkligen varit rädd för är jag inte rädd för längre =) Ha det så himla bra! Och ta hand om dig nu!

CelieH: Ja, asså de är fruktansvärt för min psykiska hälsa att gå runt o tänka som jag gör hela tiden.. Så jag ska kontakta min BM nu i veckan och bara snacka av mig lite. Förlossningen däremot är jag inte alls rädd för, ÄN. Oroar mig bara för bebisen just nu.. Jag tar vara på varje liten knuff jag känner i magen, för de gör mig lite extra lugn! :) Tack för svaret! Kram San87: Ja, nu när du säger det så är ju risken väääldigt liten för att de ska hända något nu, där fick du mig liiiite mer lugn, faktiskt. Har iaf försökt sysselsätta mig med annat så jag inte tänker för mycket på dehär med döden osv.. Jag är ju så himla insatt på att bli mamma, och man älskar redan barnet i magen, liksom. Tack för ditt svar också! Kram