Blir nästan kvävd och helt ensam i allt

Låter ju inte klokt att han ska bli arg för att du inte har tvättat hans byxor, då kan du ju be honom tvätta dem själv om det är på den nivån. Nu evt jag ju inte så mycket om ert förhållande men är det som du skriver så låter inte det riktigt vettigt. Man kan älska en person men det är inte alltid man ska vara tillsammans med den personen - kan jag tycka ialf. Prata med honom igen och säg att du menar allvar och fungerar inte det så måste du göra ett val där du väljer om du vill fortsaätta vara tillsammans med honom eller inte. För din skull hoppas jag att det löser sig. /Christine

Det kan inte vara lätt att gå upp klockan 5 varge morgon så han orkar nog inte någonting så varför inte stoppa killen isäng två timmar efter han kommer hem så kanske han har mer energi till er andra också.

nästa gång han kommer hem från jobbet, ge honom barnet och gå ut och ta en promenad, eller sätt dig på ett fik och ta en kaffe. "Här, jag ska gå ut en sväng" Punkt. Ammar du så pumpa ut så att det finns mjölk eller köp lite ersättning tillfälligt

Lurifaxen, vad säger du? Det kan inte vara lätt för honom att gå upp 05 varje morgon?? Men hon då som sover tre timmar per natt och sen också kämpar igenom en hel dag för att fortsätta när karln kommer hem och sätter sig på soffan. Förstår inte ditt resonemang alls!

Har du förklarat för honom hur DU känner och hur trött DU är? Karlar är ju inte alltid jättebra på att förstå om vi kvinnor inte är väldigt tydliga.... Vart bor du? Bor vi i närheten hjälper jag dig gärna så att du kan få lite egen tid!

Inte kan du ha det så! Ställ krav, är man en familj hjälps man åt! Ni har samma rätt att träffa vänner och ha fritidsintressen. Blir det inte bättre tycker jag du ska lämna honom. Och han får väl ställa klockan en bit från sängen så han måste upp. Tala om dagen innan att du inte tänker gå upp och cäcka honom för du behöver sova. Samma sak med fritid, säg till dagen innan att han får ansvara för ert barn medan du är iväg. Hoppas du kan stå upp för dig själv och att han fattar att du menar allvar denna gång.

Jag hade ställt ett ultimatum, börja bete dig som en sambo och en pappa eller dra. Du kommer gå under om inte han börjar hjälpa dig när u sover så pass lite. Tycker synd om dig! Karln behöver en rejäl pungspark och uppvaknande. Min son var också sådär i 7 månadersåldern. Han skrek så fort jag satte ner honom. Det gick ju över men fan va tufft det var. För mig hjälpte det med strikta rutiner. Vi gick upp kl 7, sen la jag honom i sängen kl 10 , gav välling, gick ut o stängde dörren. Sen fick han skrika tills han somnade, i början gjorde det ont i mitt hjärta men ungen var ju övertrött och behövde sin sömn och till slut fick vi rutin på det. Sen lunch när han vaknade typ 1,5-2 timmar senare (väckte honom aldrig). Sen kanske vi gick ut eller lekte hemma eller åkte och hälsade på någon. Sen brukade han ta en timmas sovstund innan middagen kanske runt fyra. Sen la jag honom för natten vid 7 med välling. Sen tycker jag inte du ska väcka din sambo 5 på morgonen, eller ja jag ska ju inte säga åt dig men jag hade då inte gjort det. Det är ju hans ansvar att komma i tid till jobbet och han kanske behöver komma försent och få varningar från chefen för att vakna upp i verkligheten?

Tack alla för svaren. Ja alltså jag har ställt ultimatum på honom men han tar det som tomma hot. Som tur är så erbjuder han att ta sonen så jag kan t ex gå duscha eller något men är fortfarande en hel del han måste förstå.. jag är mitt emellan valen att stanna eller gå. Men går jag så blir jag ju helt ensam och jag tar mig ingenstans för vi bor på landet och jag har inget körkort utan det är han som sitter på det. Så skulle jag lämna honom så kommer den praktiska vardagen inte funka utan kommer måate hitta ett nytt boende dock är bostadsbrist oxå tyvärr som gör allt ännu svårare. Situationen är jobbig just nu men jag hoppas att han blir mer engagerad när sonen blir större så han kan hitta på aktiviteter med honom för just nu verkar han tycka att det är svårt att göra sånt. Hoppas verkligen allt det här blir bättre snart för både mig och först och främst sonen för han behöver sin pappa lika mycket som sin mamma

Jag vet att det var längesedan du skrev detta, men jag känner igen mig till 100% i allt du skriver. För oss höll det på tills för en månad sen då han flyttade ut. Vi var fortfarande tillsammans, då jag tänkte att han kanske skulle sakna oss och få annat perspektiv på saken. Men nej, han fortsatte sätta sina nya kompisar och fester före oss. Han gjorde slut med mig för ca 2 veckor sedan och har fått reda på att han började dejta en ny tjej 2 dagar senare, kan ha börjat tidigare. Just nu är allt ännu tyngre för mig då jag har lillan på heltid och samtidigt är helt knäckt! Äter inte, sover inte och orkar inte. Jag gör det för min dotter men det är tungt! Jag ska träffa honom imorgon och prata om vårdnad. Jag vill ha ensam vårdnad och att han ska ha umgängesrätt. Eftersom han bara ska ha henne varannanhelg några timmar på dagen så är det lättare rent rättsligt om jag har det. Med det här vill jag bara berätta att det finns fler i samma situationer och att jag gärna finns som stöd om du behöver! Hur ser det ut för dig nu? Kramar!