Behålla eller ej?

Hmm, jag tror aldrig man är riktigt redo att bli mamma egentligen, är det inte att man vill ha fast jobb, körkort, kanske det är hus, och om man har fast jobb, körkort och hus så ska man renovera innan, man tycker inte man är tillräckligt mogen osv osv.. Så jättestabilt är ju inte livet alla dagar, men jag kunde inte ens tänka tanken på abort, även fast det var de enda de flesta runt omkring mig tyckte jag skulle göra. Jag o min sambo har dock varit tillsammans i två år men jag räknade inte med honom i bilden när jag bestämde mig, jag visste att jag skulle klara allt själv. Det kommer jag fortfarande göra och det är ju bara ett plus att han är med :)

Tyvärr kan bar du/ ni känna vad som är rätt för er. Ingen kan tyvärr välja åt dig för det är bara du och ni som sedan ska leva med beslutet och konsekvenserna som blir oavsett val. Det enda råd som jag har att ge är att prata om det, kanske med en kurator för att få rätsida på dina tankar och känslor. Jag har själv både gjort abort, fått missfall och fått barn men idag ångrar jag inga beslut för man befinner sig i olika stadier i livet där olika beslut kan vara rätt just då. Lycka till.

Oj så svårt! Jag själv har alltid varit av den inställningen att jag inte skulle kunna göra abort och att allt löser sig, men det är bara du som kan komma fram till ett beslut =) Vad säger killen då? Prata lite med din mamma kanske och se vilket stöd du har därifrån? Lycka till att komma fram till ett beslut. Kram

Jag tycker absolut inte du är självisk om du väljer att behålla barnet. Vet inte riktigt vad det beror på att du inte tycker att livet är så stabilt, men är det på grund av att du inte har jobb eller något liknande kan jag ju säga att isf är jag dunder självisk. Jag har inte ens gjort klart gymnasiet och har en dotter som är lite över 9 månader :).. vi har det jätte bra och vi bor med hennes pappa :) min sambo :).. Ta er tid att prata, prata gärna med en barnmorska från mödravårdcentralen eller en kurator :).. avboka tiden för abort tills vidare.. kasta dig inte in i en abort när du inte fått tänka klart.. det finns fortfarande gott om tid för en abort så det är ju inte så brottom.. Avboka tiden och ring mödravårdcentralen och förklara för dom hur det ligger till.. och att ni skulle vilja komma och prata :) Det är dom råd jag har att ge :).. hoppas allt löser sig för dig :)

Tycker du ska ringa en kurator eller något liknande för att få prata om din situation. Jag att mödravården eller barnmorskemottagning eller gyn har sånna som är utbildade för just aborter och svåra situation inom barn. Inget säger ju att du inte kan resa med barn visst det blir bökigare och jobbigare men vilken upplevelse. Har en bekant som reste utomlands i alla olika länder med sitt barn. Allt blir ju vad man själv gör det till. Jag vet hur det känns det är en jobbig situation att hamna i fast för mig hade ändå vi varit tillsammans 1 och ett halv år. Jag grinade konstant i 3 dagar bara av tanken att göra abort så både min sambo och mamma sa att det är nog ingen mening för du kommer må alldeles för dåligt väldigt länge efter. Så jag har min knodd kvar i magen. Men du ska fråga dig själv kan jag leva med mig själv om 5-10 om jag gör abort/skaffar barn. Och verkligen försöka tänka bort moderskänslorna när du gör dit beslut. Och det kommer bara bli svårare ju längre du väntar blev så för mig. Du kan även göra en lista med för och nackdelar men abort och att ha kvar barnet. Finns inget som säger när man är redo att bli mamma alla är det och det märker man ofta på vilka tankesgångar man har kring barn och så. Man får ju moderskänslor direkt när man blir gravid tycker jag som ofta förbereder en tills det är dags. Hoppas det löser sig på bästa vis för dig.

Ojdå vännen du står iför ett stort val, jag blev mamma första gången när jag var i din ålder, och det är verkligen det bästa som har hänt mig, jag mognade så fruktansvärt mycket under den graviditeten lärde mig ta ansvar osv, idag är jag 22år och är gravid med mitt andra barn som kommer i juni:-). Kan tillägga att jag och min kille hade bara varit tillsammans i 4månader när jag blev gravid men vi valde att behålla, och växte tillsammans på något vis, vi väntar som sagt vårat andra barn i juni och har nog aldrig varit så lyckliga. Jag är glad och stolt över mig själv att jag inte gjorde arbort, man blir som du säger kär i sitt lilla barn. Jag tycker att du ska följa ditt hjärta det är ju ändå ditt barn ingenanans, och väljer du och pappan att inte leva ihopa så är jag över tyggad om att du skulle klara det själv, vi kvinnor är mycket starkare än vad vi tror. Ekonomin behöver man inte heller tänka på det finns bidrag att få, man får bland annat föräldrapenning men lägasta 180kr/dag, eller få man 80% av det man har kännat i lön, plus att man får barnbidrag på 1050kr i månaden ett barn är inte så värst dyrt som alla säger. Önska dig all lycka i fram tiden, Kram emmie

JAG OCH MIN SAMBO HAR GJORT EN ABORT TIDIGARE I VÅRT FÖRHÅLLANDE DÅ VI INTE ALLS VAR INNE PÅ BARN OCH NU ÄR VI MYCKET MER REDO OCH BARNET ÄR EFTERLÄNGTAT OCH PLANERAT. TROR INTE VI SKULLE VARIT TILLSAMMANS IDAG OM VI HADE BEHÅLLT DET ANDRA BARNET. DET ÄR KLART DET SVÅRASTE JAG GJORT MEN DET ABSOLUT VIKTIGASTE ÄR ATT BPRATA! PRATA MED PAPPAN TIÖLL BARNET OCH DET ÄR VIKTIGT SATT DU BERÄTTAR HUR DU KÄNNER DIG! LYCKA TILL KOM I HÅG ATT DET ÄR ERAT VAL! INGEN ANNANS! FÖLJ HJÄRTAT!

Prata med barnmorskan! Jättesvår sits det förstr jag verkligen. Det här med att vara redo, det vet jag inte om man blir på rikgit nån gång, man mognar under graviditeten tror jag. Det rä ändå viktigt att en ev abort känns om det rätta beslutet om ni tänker genomföra det. Svårt kommer det nog att vara ändå men om du inte känner att du vill göra abort så tror jag inte det kommer att kännas särskilt bra efteråt... Prata med din barnmorska! /Hanna

Jag tycker att du ska följa din känsla. Känner du att du vill ha detta barnet så skall du behålla det. Det är inte själviskt och ditt liv är inte för instabilt. Allt runtomkring kommer att lösa sig, det gör det alltid. Man kan inte planera allt så att det faller sig "perfekt" iallafall. Då riskerar man bara att bli väldigt besviken tror jag. Lycka till!

När jag blev gravid hade jag och min pojkvän varit tillsammans i ca 3 veckor, jag ville absolut inte göra abort för jag kände att jag inte skulle klara av det. dessutom så hade jag precis fyllt 17 och min pojkvän var fortfarande 16 år, välldigt unga som du förstår. Jag kände att jag ville leva mitt liv fritt fast endå så kände jag att om jag behöll barnet så skulle jag bli en super bra mamma. Jag valde att behålla bebisen, jag o min pojkvän e fortfarande tillsammans fast det har tagit mycket på förhållandet att vara gravid, man får så konstiga känslor osv. mitt lilla hjärta är beräknat att komma 11 april (ca 7 veckor) och helt ärligt så har jag aldrig varit lyckligare än att känna detta liv växa i mig. Det du måste känna efter är vad du vill göra, om du gör en abort när du inte vet vad du vill så kommer du må dåligt och du har lite tid att tänka. tänk ordentligt, du kan fortfarande ta med dig en bebis när du reser fast du kanske inte kan göra samma saker som utan en bebis när du e utomlands tex festa osv. För mig var det svårt att bestämma mig, tänkt till vecka 12 o jag kände mest att jag inte skulle vara psykiskt stark i en abort och att jag skulle ångra mig. Men det e ju från person till person, men om du får barn nu så kan du resa när du fortfarande e ganska ung om du vill ut och roa dig, tänk på att ett barn är inte slutet på friheten, du bara lever ditt liv anorlunda ett tag. ett barn är den finaste gåvan man kan få enligt mig, ta hand om dig o tänk över ordentligt :) kram.

jag tror aldrig att man egentligen är "redo" för att bli mamma/pappa :) det är bara ni som kan göra ett val inom vad som känns bäst för er , detta är inget någon annan kan hjälpa er med :) gå efter vad DU känner det är det viktigaste !