Bebisskrik

Min bm säger att man alltid ska plocka upp barnet när det skriker för barnet har alltid en bra anledning. Det är antingen att det vill till bröstet, har ont i magen, vill ha närhet eller något annat. En bebis skriker inte för att det är bortskämt utan den är beroende av mamma/pappa.

Bebisen kallar på er när han behöver. Lita på din instinkt och ta upp honom när han skriker! Något behöver han, mat, blöjbyte eller vara närhet. Spädbarn kan man inte skämma bort. Tvärtom, jag tror de blir bara tryggare om de vet att hjälp finns att få när det behövs och om de får mycket närhet. Då blir de små självständiga individer snart och behöver inte skämmas bort när de blir större.

man ska alltid plocka upp bebisen när den skriker. det är så bebisen lär sig att mamma-pappa är trygghet

Som sagt, barnet ska tas upp. Däremot finns det tillfällen då man kanske inte behöver lyfta upp barnet utan kan på andra sätt visa att man är närvarande. T.ex. när barnet ska vänjas vid att sova hela natten. Då kan det räcka med att smeka barnet över huvudet och sjunga/nynna. Men ett litet barn kan inte bli bortskämt om man lyfter upp det i famnen om den skriker.

Jag tycker/tror precis som ni skriver! Så nu ska jag plocka upp honom direkt han säger till! Att han ska lära sig trösta sig själv kan han göra sen. Mammahjärtat klarar inte av att höra honom skrika så jag ska inte ens försöka härda igenom det :).

Man märker skillnad på skrik och skrik om du förstår vad jag menar. Min dotter är nu 11 månader men när hon var nyfödd och några mån framåt så plockade jag alltid upp henne när hon skrek. Som du skriver så orkar inte mammahjärtat med att höra dem ledsna... Man lär sig skriket med tiden resonerar jag iaf! :)

Som några sagt så hör man skillnad på skrik och skrik. Min dotter har ibland fjant skrik som jag kallar det, så låter hon även när hon är glad, så då brukar jag låta henne vara. Men. Annars brukar jag jämnt ta upp henne och lugna henne om hon skriker. När hon var nyfödd så var hon mer beroende av närhet och jag tror under den tiden så ska man absolut alltid ta upp dem. Däremot behöver man inte stressa ihjäl sig, de lider inte av att skrika en stund. Jag fick panik om jag satt på toa och att hon skrek. Men inte nu längre.

För att vänja barnet vid att natten ska vara en stillsam sovperiod så håll belysningen nere när du tar upp det, tänd en liten lampa och håll en dämpad ljudnivå så märker barnet till slut vilken tid på dygnet man ska vara lugn och få nattro :)

Det kommer en dag när du märker skillnad på skrik och skrik som en annan skriver. Men som jag förstått det så har du en liiiiten en, och dom behöver bekräftelse och trygghet. Du ska ju inte springa in och stressa ihjäl dig över det. Det är ju inte hela världen. Dom lär sig i vilket fall att mamma och pappa är tryggt då man övervägande gånger är där ganska omgående. :D Som en annan tipsar om när det är på natten att man gör till en vana att inte tända upp en massa lampor, prata dämpat och inte en massa lek och stoj :) Så lär dom sig skillnad på natt och dag så småningom. Lycka till!

Tack för alla svar! Man blir lite överväldigad av allt som händer när man får barn.. Lilleman blir 7 veckor imorn :). Det är så mycket nytt. Vi började ju inte amma förrän han var 4 veckor (massa strul) och helamma när han var 5 veckor.. Nästa projekt blir att få nätterna att funka! :). Tack alla för era svar! :)