Barnets pappa vill inte ha barnet

Jag har ingen egen erfarenhet, men kör hårt! "Pappan" behöver ju inte vara delaktig om han inte vill :)

Ja, det har jag tänkt! Men jag tycker synd om barnet som kommer att vara utan pappa. Skulle vilja lösa det om det går.

Vill du ha det så behåll det, det är ditt val! Lycka till :)

Har en kusin som var med om samma. Hon behöll på eget bevåg o pappan eller hans familj har aldrig träffat hennes barn, det har gått 9 år nu. Hon har aldrig mått dåligt av det. Egna familjen har alltid ställt upp i vått o torrt. Kan tänka mig att det är riktigt tufft att ha en bebis helt själv, men man ska lyssna på sitt hjärta i det här läget. Lycka till!

Skulle aldrig behålla ett barn om inte pappan oxå ville behålla!

Det är så lätt för folk som aldrig varit i den situationen att säga att \"jag skulle aldrig behållt barnet om pappan inte ville det\". Jag har varit i samma och gjorde som han ville, abort. Det här har spökat sen dess och jg har varit deprimerad i ett år pga aborten för jag ångrar mig som FAN. Ibland måste man göra det bästa för sig själv och inte vad som är bäst för alla andra. Man är ändå två om att bli gravid och bådas ansvar och blir man gravid får man fasen från bådas håll stå sitt kast och ta ansvar. Och jag vet att pappan kanske inte blir den bästa av pappor till sitt \"oönskade\" barn. Men vad är det för fel på ensamstående föräldrar? Jag vet flera som ej ens vet namnet på sin pappa, och visst undrar dom vem han är, men dom är ändå tacksamma för allt deras mamma gjort och för att hon valde som hon gjorde.

Frågan var inte om jag ska behålla barnet eller inte. Det bestämde jag mig för så fort jag tagit graviditetstestet! Lycka från första stund! Skulle ALDRIG göra abort för att han vill det. Frågan är hur ni löst det med pappan, om han ändrat sig och velat ha kontakt med barnet i alla fall, om ni har kontakt med pappan, om det finns något att göra för att förbättra situationen. Jag vill ju som sagt att barnet ska få träffa sin pappa. Jag har ett stort nätverk och barnet kommer inte att vara utan manliga förebilder. Barnet kommer att känna sig önskat och älskat.

Grattis! Stå på dig. Strunta i vad andra tycker. Jag har ingen erfarenhet av det, men jag har förstått att i vissa fall lugnar sig pappan efter ett tag. Kanske ni kan prata om hur han vill göra, om han vill vara med vid förlossningen (om du vill så klart), för då kanske han kan känna pappa-band till barnet?

Min situation är kanske inte riktigt den samma men jag va 16 när jag blev gravid. Behöll sonen som idag är 6 år. Hans pappa kan jag säga är ingen riktig pappa han bryr sej egentligen inte om sin son alls. Jag läste på ett ställe att man är inte pappa genom blodet man är de med hjärtat. Jag träffade en ny kille för 1 år sedan o vi ska ha barn nu ihop o min 6 åring säger pappa till honom och ser honom mer som pappa. Och du kommer bli en kalasbra mamma även om du är ensamstående! Allt handlar om vilja o kärlek:) Jag och pappan har kontakt och sonen är där varannan helg. Och jag tänker att vill pappan till ditt barn vara delaktig låt honom vara de för jag har önskat många ggr att sonens pappa skulle vara de mer. Men vill han inte så tvinga honom inte. Du kommer fixa de galant! :) Lycka till:)