Åsikter kring abort, unga föräldrar!

Livet börjar när man får barn! Finns inga begränsningar bara för att man har barn.. Behåll!! Allt det andra löser sig!

Jag pluggar högskola och har två barn, 2 år resp 9 månader. Det går hur bra som helst. Många av oss i klassen har barn också. Allt går bara man vill. Det är svårt att föreställa sig ett liv med barn, och det kan vara lätt att se alla problem. Men när man väl har barnet hos sig går man gärna genom eld och vatten för sitt barn.

jag är 17 år blir 18 i år jag pluggar och planerar att bli gravid, lyssna inte alls på vad någon annan säger du ska varken behålla eller göra abort för att någon annan säger det! utan lyssna till ditt hjärta och gör ditt val helt själv! alla kan ta hand om ett barn om man vill, man kan alldrig va helt redo! dina drömmar och mål kan du fortfarande uppnå! jag själv har inget jobb eller så och har drömmar men skullke alldrig välja bort chansen att behålla mitt barn! för mig är abort inte ens en möjlighet! väljer man att behålla så tar man det som de kommer! :)

För det första vill jag säga att bara ni två kan bestämma hur ni vill göra. För det andra så kommer det vara ett bra beslut, vilket ni än bestämmer er för. Gör ni abort så är det rätt beslut, och du kommer kunna leva med det. Väljer ni att behålla barnet så kommer du aldrig kunna föreställa dig livet utan det, när det väl har kommit. För det tredje, väljer ni nu att behålla barnet så ska du inte tro att det begränsar era möjligheter. Ni kan flytta, plugga, jobba, göra vad ni vill, det kommer gå fint! Barn är en del av livet och man ska inte tro att man kan planera när de ska komma, hur de ska vara, hur livet med dem kommer bli. Det är ju också det som är tjusningen :) Jag önskar er lycka till!

Man kan ångra att man gjort abort, men man kommer aldrig ångra sina barn (hur jobbiga de än kan vara ibland :P ) Barn har en tendens att bli till när det är som mest olägligt, båda mina blev det men det har funkat hur bra som helst ändå :)

Om han säger att han stöttar dig i vad som helst oavsett och du vill ha barnet så måste du få göra de. Vissa unga pappor är sugen på att ha en bebis men när det väl händer oavsett planerat eller oplanerat så kan dem bli osäkra i början men älskar han dig så kommer att att acceptera ditt val och finnas med. Ge honom lite tid att smälta in det för 1 väg finns det aldrig utan många andra vägar oavsett vad det gäller men gäller bara gå rätt :) om du är säker på att i själv vill behålla så behåll! Det är min åsikt! Ett första barn brukar innebära många olika tankar, men det är inte mer än vanligt! men lyssna på ditt hjärta och inte huvud om va den känner så gör du rätt val. Det är din kropp och inte hans och om han älskar dig tillräckligt så kommer han inte att länna dig och skulle han ens göra det (vilket låter som att han inte skulle göra i din beskrivning) så är han inget å ha. Lycka till och kramar på dig! :)

Jag gjorde en abort när jag var 20, för jag pluggade, fadern var 17 år och jag kände att jag verkligen inte ville ha barn med honom. Men ändå så ångrar jag mig djupt. Nu är jag snart 23 och höggravid tillsammans med mina drömmars man. Vi slängde p-pillren när han hade ett skitjobb, jag var arbetslös, hela vår värld var upp och ner och vi flyttade strax efter. Det tog oss 11 månader att bli med barn, men under tiden fick han ett jättebra jobb, jag fick ett bra jobb och nu ska vi flytta igen om 4 dagar och risken finns att lille Thor kommer precis i flytten (ligger i risk för prematur). Men vi känner ändå att vi kan klara det här. Man behöver inte ha sett hela världen före, det kan man göra MED barnen

Det mesta har redan sagts men jag vill tillägga att studera kan ni båda göra med barn och det kan bli så att ni tänker om och vill annat ifall ni behåller barnet. Jag har kommit på efter att min son kom till världen att jag inte vill fortsätta på lärarutbildningen utan jag vill jobba inom vården (är utbildad undersköterska) så då ska jag satsa på det. Jag vill bli barnmorska som va min dröm när jag var yngre men sen kom gymnasiet och tiden efter och man tänkte om och lyssnade väl mycket på andra.

Jag var 17 år när jag blev gravid, nu är jag 18 år och har världens finaste son bredvid mig i sängen :) Jag är tillsammans med pappan, vi är förlovade, han fyller 21 nästa månad och han pluggar och jag är mamma ledig :) Varken jag eller han ångrar vårat beslut att behålla våran älskade son! Jag hade nog ångrat mig så galet mycket om jag hade gjort abort! Jag hade aldrig kunnat förlåta mig själv eller komma till ro, för tanken hade nog legat och gnagt i bakhuvudet på mig konstant!