Är jag normal?!

Att vara ledsen är bra på sitt sätt, hjärnan övar på att ta på sig en orolig och öm roll som mamma. Sen så kan det ju vara bra att tänka lite innan man säger saker, och självklart be om förlåtelse efter. Och då du har ont, kan du inte simma då det tar bort massor med tyngd från kroppen. Jag själv kan ju inte göra det då jag inte kan simma, så där är jag jätte avundsjuk. Sen så är ju bästa tipset för att inte må dåligt över sin kropp att tänka på det bra som kommer utav all tyngd och otymplighet. Mvh Nicole

Jag känner ungefär på samma sätt just nu också... Är i v 35 och orkar ingenting. Börjar bli väldigt trött på graviditeten och vill bara att lillkillen ska komma ut så att jag kan röra mig igen! Sonen, som är sex år, tycker att jag är skit tråkig! ;) Du är nog absolut inte ensam! Jag tror att många känner likadant, men om du känner att det negativa tar upp hela din tillvaro och att du nästan aldrig känner glad så är det väl inte fel att ta upp detta med barnmorskan. Hon har nog hört många blivande mammor som går igenom samma sak. Jag vet att jag kände likadant med första sonen den sista tiden, och det gick över ganska snart efter förlossningen för mig i alla fall. Hoppas på att det blir samma med detta barn också, och jag hoppas att det kommer kännas bättre för dig också:)

hej. det med mardrömmar känner jag igen hehe. det med stel fingrar och handleder beror nog på att du har mycket vatten i kroppen. det med humöret är ju hormonerna som övertar. vet att det är jobbigt att vara gravid :( gick 10 dagar över tiden med våran dotter och det var inte så roligt :( jag och min sambo grälade också mycket men han förstog och jag sa till honom att låta det gå in genom ena örat och ut genom det andra. kände mig mycket ledsen och grinade mycket kunde grina över ingenting. fattar än inte varför men det är normalt :).