Är det verkligen någon där inne?

Spökveckorna är hemska, man känner sig verkligen inte gravid och man känner ingen bäse. Även jag får säga att allt är normalt :) Ha det så gott!!!

Kan inte annat än att hålla med. Jag fick ett missfall vecka 10+1 förra gången så jag har varit som ett nervvrak den här. Är i 24+1 nu och kan fortfarande inte sluta oroa mig ( fast jag vet att allt är bra) När jag skulle på mitt första ultraljud vecka 16+6 satt jag och kall svettades i rummet utanför. fick hjärnspöken och tänkte saker som har bebisen inte växt något sen vecka 7+2? ett gas moln? xD. Men allt resulterade i en frisk bebis som enligt barnmorska var lång, smal och välmående :) Så allt oroande hade varit i onödan :) Så det är lätt att säga att sluta oroa dig! på mif hjälper det inte för jag är ändå en orolig själ :) Jag tror då att allt är bra och så ska jag ju säga det där jag inte kan hålla själv ;) sluta oroa dig!

hrm känner igen det där...jag oroa mig för allt. och inte blir det bättre när de börja röra sig. för helt plötsligt har den ju inte rört sig på länge och då ligger den kanske död i magen. och vips är man där och ttrycker till den tills den blir så trött på dig att den sparkar tillbaka. och ja när de väl är här blir det fan inte bättre heller. nu oroa man sig för allt möjligt. typ varför har alla andra ungar tänder och inte min osv. men men de är som de är. och de blir ju bra tillslut. min dotter är i dag 8,5 månad och hon mår prima som tur är ;)