Ångest..

Jag förstår dig och kände/känner preciiiis likadant. Vi har just skolat in dottern, 21 månader, på förskolan. Inte för vår skull, utan för hennes. Jag är föräldraledig med hennes lillebror och ska efter föräldraledigheten hoppa på en vub, och sambon jobbar hemma. Vi har alla möjligheter i världen att ha henne hemma. MEN...vi är ju inte lika roliga som andra barn. På fsk får de dessutom en massa stimulans och upplevelser som är svårt att fixa hemma. Så vi tänkte att vi testar och ser vad hon tycker om det. Gillar hon det inte så struntar vi i det och avvaktar lite till. Vår dotter är ganska blyg och stillsam och väldigt mammig/pappig och de första dagarna var tuffa. Men efter två veckors inskolning går det nu riktigt bra och hon har jättekul när hon är där! Långsam inskolning är jättebra för barnen och jag är glad att de har det på vår fsk. Nu ska hon gå 15 timmar i veckan, och jag VET att personalen är ultraproffs (alla är utbildade pedagoger) och att dottern trivs. Så...testa! Det är ju inte värre än att du tar hem henne igen om hon inte skulle trivas eller må bra av det :)

Och du kan ABSOLUT ha henne hemma tills hon är 2 år om du vill det! Det tar hon ingen skada av. Enligt många barnpsykologer är barn rent generellt mogna för förskola först när de är 2-3 år gamla :)

Tycker att du ska gå till öppna förskolan, är väl inte så super att hålla henne ifrån andra bebisar? Min son började dagis 2 dagar efter han blev 1 och han mår superbra och utvecklas fint och har fått vänner. Min son var tydligen mogen redan nu iaf (plus att jag var tvungen att ha honom på dagis)

Jag tror det beror helt på hur hon är som person :) min son har fått träffa en hel del barn i samma ålder (det har dock gått i perioder, men har inte varit på öf). Min son var så understimulrad hemma, vi kunde aldrig \"trötta ut\" honom ordentligt, trots lek både inne och ute m.m. Han behövde förskola och det går verkligen jättebra! (Håller på med inskolning) men du som mamma märker huruvida hon behöver det :) men vill du ha henne hemma så hämmar det henne inte :) Det du kan göra om du känner dig osäker är att besöka olika förskolor och se om du känner att \"ja, HÄR ska hon vara!!\" :) och tänk på att om du inte jobbar/pluggar så är det vanligtvis \"bara\" 15 timmar i veckan :)

Jag känner som du och även vår grabb ska börja förskolan efter nyår. Han har tom. redan fått en platserbjudan och det har lagt sig som en sten i mitt hjärta. Redan! Grabben blir 20 mån i januari och jag har inga som helst tvivel om att han kommer vantrivas eller ha svårt att anpassa sig utan det är bara jag som nojar. Redan! :) Innerst inne tror jag att han enbart kommer må gott av att vara med massa andra barn hela dagarna och stimuleras på ett helt annat sätt än vad vi kan göra här hemma. Vi träffar inte heller jämnåriga speciellt ofta och jag har också svårt att masa iväg oss till öppnafsk. tyvärr. Men när vi väl träffar andra barn i ungefär samma ålder så ser jag ju på honom hur roligt och spännande det är med kompisar. Ni kan väl hänga ute i lekparker och på så vis träffa \"kompisar\" eller iaf gå till öppnafsk lite då och då? :) (vet att det är sjukt svårt att göra det helt själv) Börja även titta runt på förskolorna och boka in er på besök. På så vis får ni ju automatiskt träffa jämnåriga och du ser hur mottaglig och intresserad din tjej är :)

Om du har möjlighet så klart du ska gå hemma så länge du vill!! Fast kan säkert vara bra att ta sig till en öppen förskola eller liknande för att ge henne lite extra stimulans :-) barn blir ju glad av andra barn. Min son på 6,5 månad skiner upp som en sol när vi kommer till öppna förskolan :-)

Tack så jättemycke för eran syn på saken och tips! Speciellt de där med att ringa till förskolor och fråga om man får komma och kolla, då får man ju se hur pass intresserad hon verkar vara också! :) jag tror hon skulle tycka om de, men hon är en riktig mammagris så de jag är mest rädd för är att hon ska gråta hela dagarna när hon är där. Den tanken gör verkligen ont i mammahjärtat! Vet att min lillasyster mer eller mindre gjorde de, så den tanken är hemsk! Men som LindaMaria sa så kan man ju ta hem henne en tid till om de skulle behövas! :-) de e ju så mysigt att ha dom hemma också, tiden har gått för fort! Och man får ju aldrig tillbaka den här tiden tyvärr så därför skulle de vara skönt att ha henne hemma tills hon blir 2, sen kommer hon ju ändå börja förskola och skola och vara där typ resten av sitt liv haha :P Ska troligtvis iallafall kolla på ett dagis nästa fredag, så får se hur de känns då! Tack alla fina tjejor iallafall! :-)