Alltså.. HJÄLP!

Well, du är inte ensam iaf :P Min treåring har varit helt hopplös, det är bättre nu, men testar ju fortfarande gränser hela tiden ändå. Jag har googlat otroligt mkt och fått mkt hjälp på så vis, + att jag faktiskt sökte hjälp hos en psykolog på vårdcentralen för att få lite stöd. Det jag har gjort med våran bråkstake när han har fått dille på något han inte får göra så ger jag honom en varning "Gör du så där igen, så sätter jag dig i hörnet" (typ skamvrån) Så klart gör han det igen (måste ju testa om jag håller mina löften ;) Så då sätter jag honom i hörnet och säger att han kan sitta där tills han är snäll/har sagt förlåt. Oftast får han ju då en skrikattack och är skitarg såklart eftersom han inte vill sitta där. Men när han lugnat sig och sagt förlåt så förklarar jag varför jag blev arg och varför man inte får göra så och sen kramas vi. Dock kan han ju testa samma sak igen efter två minuter. Men det blir samma visa igen. Det gäller att vara stark och orka. Framförallt att vara lugn! Det har jag jättesvårt med, tillslut börjar jag oxå gorma och det är ju inte konstruktivt nånstans! Det får ju bara oss båda att må dåligt. Det gav iaf väldigt bra utdelning att göra så när han höll på att jaga katten HELA tiden, men det tog några månader innan man märkte resultat. Barnets dagispedagog brukar säga att julsångerna börjar sätta sig nån gång i mars :P Och det är väl lite så att det tar en stund innan det sjunker in ordentligt. Ursäkta långt svar

Min 2 åring testar också en hel del! Det vi gör när han gör saker han inte får är att förflytta honom ifrån oss eller liknande, räcker oftast för oss sätta honom 3-4 meter bort och samtidigt säga nej. Många gånger börjar han gråta (vilket jag läst tyder på att han fått dåligt samvete för det han gjorde, och han förstår att han gjorde fel. Dock har de ingen impulskontroll när se är så små, därför gör de om det igen och igen). Min som har också börjat påpeka att han är rädd för saker och ting, och egentligen är det kanske inte så konstigt, saker åker upp i dammsugare, hur ska de veta vad som kan och inte kan åka med där? :P Jag får också, till och från, ofta utbrott på honom! Ibland känner jag dock att han faktiskt behöver att jag blir riktigt arg för att han ska lugna ner sig, sedan förklarar jag varför jag blev arg. :) Kanske inte hjälper så mycket, men du är absolut inte ensam i det :)

Tack för era svar, dom hjälpte en del iallafall haha! ;) pygmepuff: ja de här eviga testgränsandet, de verkar ju aldrig ta slut?! och man känner ju sig totalt värdelös när man själv börjar gapa. Fan va pedagogisk man är ibland haha ;) ja jag får testa mig fram och se vad som funkar, något MÅSTE ju bara funka!!! Hoppas de går över för din del snart, nu verkar de ju hållt på ett tag! :P HannaA: Ja men ellerhur! Jag tror hon tror att vi ska råka dammsuga upp henne av misstag, men jag har försökt förklara att hon inte skulle få plats där men de funkar ju inte. Och ibland när hon sätter igång och förstör eller biter på saker så säger jag att jag snart kommer dammsuga upp allt, och ja, de gör ju inte saken bättre. Man tänker sig inte alltid för vad man säger tyvärr :P Ja dom behöver ju gränser iallafall, och ibland går man helt enkelt över gränsen själv när man hållt på o tjatat 150 gånger om samma sak, kanske inte så konstigt! Men skönt att höra ibland att fler är i samma sits ibland, och att man kanske inte är kass trotsallt :) tack fina ni!!!

Vad jobbigt:/. Hoppas det snart går över!