Abort eller inte? Vill höra era åsikter

Vill tillägga att vi planerar att flytta men har inte hittat hus än

Jag personligen hade inte klarat av en abort, så trångt bor ni ju inte, barnen kan ju dela rum? och ni har ju massor med tid för att hitta hus, 1a året tar ju inte bebisen så mkt plats iaf. Jag gjorde en abort när jag var 19 och har mått sååå dåligt över det. Nu när jag har fått barn skulle jag verkligen inte klara av att göra det, om inte någonting var helt galet. Att bo lite trångt har ju ingen dött av. Som min barnmorsa sa, ett barn kommer sällan väldigt lägligt. Det går lixom inte att planera barn på det sättet. Hade jag själv blivit gravid nu så hade jag inte vetat ut eller in faktiskt, har en 3åring och en 6månaders, vi bor i en 2½a och jag har inget jobb att gå tillbaks till efter mammaledigheten. Så jag förstår ändå era tvivel

Jag skulle själv tycka det blev lite tätt. Men det bestämmer bara ni. Men jag hade nog gått på min sambos vilja om ni inte kan försöka enas

Jag har mina barn tätt - 17 månader mellan dem, och väntar nr 3 nu (oplanerat). Mellan honom och mellanbarnet kommer det vara 18 månader. Det går hir fint som helst att få tätt. Min bestämda åsikt är att ingen kvinna ska göra abort mot sin vilja för någon annans skull. Du ska göra abort om DU är HELT och 100% säker på att det är vad DU vill. En abort kan aldrig göras ogjord, så beslutet måste kännas rätt. Ingen man har rätt att pressa en kvinna till abort.

Jag tycker inte heller abort skall vara en lösning för att man inte skyddar sig om man inte vill ha barn. Då riktar jag det mera mot just de killar som absolut inte vill ha barn nu men bryr sig inte om att skydda sig heller. En abort är inget preventivmedel som många killar tror ( menar inte någon av era men vet flera som tänker så att man kan alltid göra abort) jag tycker de e så hemskt att tänka som om de vore ingenting för en kvinna att gå igenom en abort. Ni bor ju inte såå trångt och småbarn delar gärna rum i några åt. De känner sig säkrare med syster/bror brevid sig :) Om du väljer abort skall de vara du som är okej med de, att din kille hotar med att han blir deprimerad låter ju inte skoj heller men månne han inte ändrar sig om han försöker tänka på de positiva istället för negativa. Lycka till

Tänk efter mer än en gång. Snälla. Jag var i liknande situation för en herrans massa år sedan och gjorde aborten för att jag inte ville göra hans liv krångligt osv. Vad jag inte tänkte på är att mitt liv och psykiska välmående ska gå före (för mig). Blev tyvärr väldigt nere själv efteråt och var tvungen att söka professionell hjälp för att ta mig därifrån. Vill inte säga bu eller bä om hur du ska göra mer än att tänka efter hur du känner inför valen. Nån känsla bör du ha. Styrka skickas i massor i detta svåra beslut.

Säger som föregående talare lillipopp. Jag har själv varit i en sån situation och jag mådde jätte dåligt efter det i flera år. Sökte hjälp hos en psykolog som jag gick hos många efter aborten och exet började också trackasera mig som förrvärrade allt. Visste inte ens om jag skulle våga skaffa barn sen när man blev äldre efter detta. Så ta dig en riktigt funderare innan du verkligen beslutar dig din kropp och det är du som bestämmer över den och ingen annan Det får jag höra varje dag av min syster lämnade barnets pappa här 19 juli orkade inte med honom och hans dator och krigs spel beroende mera. Styrke kramar till dig

Ni kanske borde gå till en kurator tsm för att reda ut era känslor och kanske få en utomståendes perspektiv på saken. Hoppas de löser sig för er iaf!

Beslutet måste tyvärr du ta själv men jag väntar mitt tredje barn nu vi bor i lägenhet en trea det ör 18 mån mellan de första två och mellan mitten och yngsta kommer det bli 26 månader. Vi är också lite osäkra på hur vi skulle göra och det ska gå men bestämmde oss ändå att behålla . Jag är så rädd att jag skulle bli ledsen eller deppig om jag gjorde abort och då kanske det påverkar familjen mer än att ha det trångt och lite besvärligt. Lycka till med ditt beslut och hoppas att valet kommer vara ditt och det känns rätt.

Det blev abort , mot min vilja . Han skulle ha lämnat mig annars och vägrat skriva på Faderskapsintyg ... Det har påverkar hela mitt liv och jag är fortfarande väldigt ledsen över det . Barnen märker det och säger att pappa är dum men dom vet ju inte varför riktigt ... Ångrar mig bittert och efter hur han behandlat mig vet jag inte om det kanske vore bättre om jag behållt bebisen och blivit dumpad . Vad är bättre för barnen lixom , en deppig mamma eller en stark och glad mamma men som har barnen varannan vecka? Mina vänner är gravida / har precis fått och jag kan endast känna avundsjuka och tårarna bara sprutar när jag ser bilder på fb som dom lägger upp . Kan ej glädjas ... :(