Abort? :(

Följ ditt hjärta. Prata med din kille ? (: Lycka till ! :)

Följ ditt hjärta, prata med killen. Ni kanske kommer fram till något bra. :) Säg vad u känner och låt honom säga vad han känner :) Lycka till!!

Tack Sztina, jo vi pratar mycket..men är ju inte samma sak för honom känns det som.. Han tänker framåt och hur saker och ting skulle bli..hur vi skulle lösa saker osv.. Han skulle stötta mig hur det än blir det vet jag.. Men känns som att han innerst inne vill att vi avbryter graviditeten.. Men det säger han inte rakt ut..

Tack San87, vad gulliga ni är!:)

så fint å høra att ni verkar ha det så fint samman iallafall! jag blir faktiskt både imponerad å glad øver att du tænker så rationellet. lycka till oavsett vad du kommer fram till!

Jag vet inte fall du har gjort abort tidigare, men har du inte det så tänk igenom det riktigt ordentligt. Det är något som du kanske aldrig kommer att kunna förlåta dig själv för. Va i samma situation som du för ett par år sedan. (även denna gång kan jag tillägga) å ville egentligen inte göra abort men kände mig tvungen på grund av ungefär samma saker som du. Så jag gjorde en. Har aldrig kunnat släppa det. Gråter fortfarande ofta å kan inte förlåta mig själv. I minst två år efter så va det, det enda jag kunde tänka på. Mådde piss å fick gå till psykolog. Kände mig som en mördare å allt va det va. Jag försöker inte att övertala dig till å behålla det du bär på men jag försöker få dig att verkligen tänka igenom det med både hjärta å själ, så att du slipper å sitta som ett vrak som jag gjorde. Det blir ju änu svårare då man redan har barn sedan innan. Man blir ständigt påmind om vad som skulle blivit. Jag hade oxå 3 sedan innan. Hoppas att det reder ut sig för er. Min sambo ville att jag skulle göra en abort även denna gången men jag sa tvärt nej. Tänkte att jag förlorar honom kanske fall jag behåller det, men jag förlorar honom säkert även om jag gör abort för att jag kommer att hålla honom ansvarig för vad jag gjort å inte kunna förlåta honom istället. Då hade jag förlorat både honom å mitt barn. Inget svårt val för mig. Hoppas verkligen att det löser sig för er båda. Många styrkekramar till dig.

säger som dom andra. följ ditt hjärta, och prata med din kille..

det första jag tycker du ska göra precis som alla andra är att berätta för din kille om situationen. Jag gjorde en abort för tio veckor sedan, jag var i vecka 11+4 och fick också se barnet på ultraljud och jag klarade ändå att göra det trots att det jag önskar mest i världen är ett eget barn, men jag visste att livet mitt barn skulle ha fått var inte rättvist. Så du måste tänka på vad som kommer vara bäst för barnet och inte dig själv. Du kommer komma fram till något! Hur jobbigt det än är att höra så är det ingen annan än du själv som kan bestämma hur du ska göra i det här läget. kram!

Prata med din kille och följ dit hjärta. Det är bara du och din kille som kan bestämma. Tänk efter vad du vill.

Jag gjorde en abort för 4 år sen och kommer aldrig över det. Kommer aldrig förlåta mig själv. Jaa, jag var ung, ensam, utan pengar, men det var ju min lilla bebis. :*( jag vet att till slut jag skulle ha klarat mig, men blev bara rädd och tvungat oxå. Sen after år blev jag gravid igen, och var säkert att ingen kommer att övertala mig göra abort, men jag glömde att det finns Gud där uppe-jag fick missfall. Nu är jag gravid igen, och fick blödninag och hematom i början och låg på sjukhus gråtande och bad att inte få missfall igen, men VI har klarat oss och nu e jag i vecka 36 och den ända jag vill är att få mitt barn i mitt famn. Dig önskar jag-följ ditt hjärta ingen annans för att det är alltid lätt skilja på någon annan. Prata med SOS kanske, ta reda på kanske killen vill barn, och han kommer hjälpa ekonomisk oxå! Lycka till hjärtat så länge till er båda (magen). Tänk,-vi blir ju inte gravid bara så där. andra försöker i årstal, kanske det e Han där uppe som vill att du ska få en barn till.

Jag gjorde en abort när jag precis fyllt 16, 8,5 år sedan, och jag mådde jättedåligt i flera år efter det. Kan säkert bero på att pappan till barnet mer eller mindre tvingade mig, jag ville aldrig göra det. Mår fortfarande dåligt för det men det känns ändå som att det var rätt beslut i den situationen jag var. Det skulle säkert ha löst sig jättebra om jag vägrat göra aborten också men så kan jag inte tänka. Däremot kommer jag aldrig göra en abort igen, blir jag gravid tar jag hellre den smällen än gör en till abort. Min sambo ville nog helst att jag skulle göra abort men det visste han om redan innan att jag aldrig skulle göra, och nu har jag mindre än 8 veckor kvar till jag äntligen får min bebis. Kan ju säga att han ändrat sig och allt känns jättebra :)