WOW!
Maddox · 2013-04-19 · 500 visningar
NU är det vår, på riktigt! ÄNTLIGEN! Det regnade igår och imorse men slutade lagom tills tösen skulle sova, gick ut på en mycket kort men mycket svettig promenix, ville inte gå så långt för tösen har smittat mig - JAG håller på att bli sjuk! Det är något som måste skrivas för jag brukar nästan aldrig vara sjuk, inte ens en gång i året. Jag fick nämligen lära mig att man inte har feber förrän kroppstemperaturen stiger över 38 grader. Tjena, jag är snart 20 och har haft feber en enda gång i hela mitt liv. Istället ligger jag och känner mig död direkt kroppstemperaturen stiger över 37.5, då kan jag inte ens sitta för huvudet känns som det skulle explodera.
Nå, tösen sover ute och jag satt ute i solen och det blåsiga vädret en stund och så hör jag hur det smäller, knakar och brakar. Gissa vad?! Det är en å på baksidan och isen brakade sönder och stoooooora isflak kom flytande, rev med sig träd och buskar och det var det som knakade, smällde och brakade. Det var häftigt att se för jag tror inte jag någonsin sett när isen gått ;) förra året gick jag ju bara inne med en skrikunge men nu när min mysiga, stora unge inte längre är en skrikunge och hon sover så kunde jag ju sitta ute en stund.
Det är härligt att bo så nära en å, lite rädd är jag ju för här finns inget staket så jag vill helst flytta härifrån innan sommaren då vi måste ha upp dörren för att kunna göra något i hettan. Jag är ju livrädd att tösen ska promenixa iväg och ramla i vattnet(fy tusan!), önskar att dendär fastighetsägaren(?) kommer på att bygga staket FÖR DET FINNS SMÅBARN HÄR.
Nä men jag skulle väldigt gärna bo såhär nära ån, någon km längre bort och i vårt drömhus och då ha staket, tösen kommer nog inte att få vara ute utan uppsikt dehär närmsta... eeh... 17 åren ;) nä, men staket är hur som helst bra. Mamma och pappa hade staket så vi inte kunde gå ut på vägen eller ramla i diket, men i skogen och på åkrarna kunde vi gå. Om vi nu får köpa en tomt där vi vill kommer vi behöva ha staket runt hela tomten.
Igår var jag så trött, tösen fick för sig att det var morgon när sambon steg upp. Jovisst är det morgon då, för sambon som ska i jobb, men det var alldeles för tidigt för mig och tösen. Fröken fräken somnade nämligen först efter 22 och jag runt 01. Vädret var dåligt. Tösen var iaf så trött så när jag frågade om hon vill sova la hon sig ner i min famn och SOMNADE, UTAN NAPP!! Jag släppte någon tår, tänk att hon FÖRSTÅR! När blev hon så stor? NU förstår jag allt tjabbel som många andra mammor tjatade om när deras bebisar var pyttesmå några månader gammal. TIDEN GÅR SÅ FORT! Jag hinner inte med. Snart kan hon väl prata, använda toan och innan jag förstår har hon väl flyttat hemifrån, haha, och så bara för att jag tänker på det så börjar jag tjuta, haha ;) det tog allt bra länge innan jag fick alla dedär "tjuta över allt" hormonerna :D jag trodde det var något fel på mig men nu är de här!
Tjöt även när hon kramade och pussade sin nalle. Och när hon pussade mig, när hon hjälpte mig att städa och när hon klättrade upp i stolen med katten och mös med honom. Alltså, exakt NÄR blev hon så stor? Hon brukar gå in på toan, ta fram papper och sedan spola när jag säger att jag ska gå och kissa ;) när jag säger att jag ska dricka kaffe brukar hon gå till köket, peka där vi har muggar och sedan peka på kaffekokaren och säga "täj"(där).
Jag satt och tjöt åt Lejonkungen både iförrgår och igår, snart gråter jag väl åt precis allt, haha :D
Nu tänker jag inte skratta åt min mamma längre för att hon tjuter åt allt - jag förstår henne nu ;)
Jag känner mig inte heller dum längre när jag går runt och säger "mamma ska..." eller "vill Adela..:" eller något liknande, det känns naturligt nu. Första gången jag sa "mamma ska.." så kändes det både obekvämt och pinsamt, för då fanns det bara en mamma enligt mig - min mamma! Men sakta men säkert har allting fallit på plats, det känns naturligt och allt är helt enkelt toppen, förutom när det är dags att laga mat, då är tösens favoritsysselsättning skrika tills hon nästan spyr och så allt slutar med att hon ramlar hundranittielva gånger och får tungt att andas och göra mamma så galen så maten blir så äcklig som det bara går, huh, 17 år kvar så kanske hon inte står och skriker vid mina fötter när jag ska laga mat ;) nä, men enda sättet att få henne att inte skrika när jag ska laga mat är att låta henne äta en massa bär, då äter hon knappt någon mat så jag får stå ut med att hon står och skriker :) det går ju nog om någon gång ;)
Nå, tösen sover ute och jag satt ute i solen och det blåsiga vädret en stund och så hör jag hur det smäller, knakar och brakar. Gissa vad?! Det är en å på baksidan och isen brakade sönder och stoooooora isflak kom flytande, rev med sig träd och buskar och det var det som knakade, smällde och brakade. Det var häftigt att se för jag tror inte jag någonsin sett när isen gått ;) förra året gick jag ju bara inne med en skrikunge men nu när min mysiga, stora unge inte längre är en skrikunge och hon sover så kunde jag ju sitta ute en stund.
Det är härligt att bo så nära en å, lite rädd är jag ju för här finns inget staket så jag vill helst flytta härifrån innan sommaren då vi måste ha upp dörren för att kunna göra något i hettan. Jag är ju livrädd att tösen ska promenixa iväg och ramla i vattnet(fy tusan!), önskar att dendär fastighetsägaren(?) kommer på att bygga staket FÖR DET FINNS SMÅBARN HÄR.
Nä men jag skulle väldigt gärna bo såhär nära ån, någon km längre bort och i vårt drömhus och då ha staket, tösen kommer nog inte att få vara ute utan uppsikt dehär närmsta... eeh... 17 åren ;) nä, men staket är hur som helst bra. Mamma och pappa hade staket så vi inte kunde gå ut på vägen eller ramla i diket, men i skogen och på åkrarna kunde vi gå. Om vi nu får köpa en tomt där vi vill kommer vi behöva ha staket runt hela tomten.
Igår var jag så trött, tösen fick för sig att det var morgon när sambon steg upp. Jovisst är det morgon då, för sambon som ska i jobb, men det var alldeles för tidigt för mig och tösen. Fröken fräken somnade nämligen först efter 22 och jag runt 01. Vädret var dåligt. Tösen var iaf så trött så när jag frågade om hon vill sova la hon sig ner i min famn och SOMNADE, UTAN NAPP!! Jag släppte någon tår, tänk att hon FÖRSTÅR! När blev hon så stor? NU förstår jag allt tjabbel som många andra mammor tjatade om när deras bebisar var pyttesmå några månader gammal. TIDEN GÅR SÅ FORT! Jag hinner inte med. Snart kan hon väl prata, använda toan och innan jag förstår har hon väl flyttat hemifrån, haha, och så bara för att jag tänker på det så börjar jag tjuta, haha ;) det tog allt bra länge innan jag fick alla dedär "tjuta över allt" hormonerna :D jag trodde det var något fel på mig men nu är de här!
Tjöt även när hon kramade och pussade sin nalle. Och när hon pussade mig, när hon hjälpte mig att städa och när hon klättrade upp i stolen med katten och mös med honom. Alltså, exakt NÄR blev hon så stor? Hon brukar gå in på toan, ta fram papper och sedan spola när jag säger att jag ska gå och kissa ;) när jag säger att jag ska dricka kaffe brukar hon gå till köket, peka där vi har muggar och sedan peka på kaffekokaren och säga "täj"(där).
Jag satt och tjöt åt Lejonkungen både iförrgår och igår, snart gråter jag väl åt precis allt, haha :D
Nu tänker jag inte skratta åt min mamma längre för att hon tjuter åt allt - jag förstår henne nu ;)
Jag känner mig inte heller dum längre när jag går runt och säger "mamma ska..." eller "vill Adela..:" eller något liknande, det känns naturligt nu. Första gången jag sa "mamma ska.." så kändes det både obekvämt och pinsamt, för då fanns det bara en mamma enligt mig - min mamma! Men sakta men säkert har allting fallit på plats, det känns naturligt och allt är helt enkelt toppen, förutom när det är dags att laga mat, då är tösens favoritsysselsättning skrika tills hon nästan spyr och så allt slutar med att hon ramlar hundranittielva gånger och får tungt att andas och göra mamma så galen så maten blir så äcklig som det bara går, huh, 17 år kvar så kanske hon inte står och skriker vid mina fötter när jag ska laga mat ;) nä, men enda sättet att få henne att inte skrika när jag ska laga mat är att låta henne äta en massa bär, då äter hon knappt någon mat så jag får stå ut med att hon står och skriker :) det går ju nog om någon gång ;)
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.