whats wrong?!
Villblimamma20 · 2012-01-05 · 388 visningar
Vad fan är det för fel på mig? Jag kan ibland bara känna mig så himla nere, att jag bara vill fly landet och bara rå om mig själv, slippa tänka på alla krav man har, krav att vara en bra vän, krav att vara en bra flickvän, krav att vara en bra medmänniska.. Jag vet inte, men ibland känns det som att jag behöver prata med en psykolog, det har jag nog känt ett bra tag..
Nu har jag ju ett jobb men då vill jag inte, whats wrong with me? Seriöst, detta driver mig till vansinne, jobbet jag har nu är 1000 gånger lättare än förra men ändå vill jag inte, ena stunden vill jag plugga, plugga upp betygen, plugga så jag får en bra utbildning, borde jag kanse ta tag i det? Är de det som sliter i mig? Att jag inte har en utbildning, att jag är rädd för att jag inte ska ha jobb i framtiden och inte kunna ge mina barn det dom behöver?
Just nu sitter jag med gråten i halsen, det tär på mig att jag vill så mycket men orkar så lite..
Kompisarna då, jo vars.. känns som man ständigt har ett krav på sig att visa att man bryr sig fast dom borde veta att jag finns här, jag ska inte behöva skicka sms varje dag för att dom ska veta, min bästa väns pappa gick bort för några månader sedan och hon har haft det tufft och jag har verkligen visat att jag funnits där, sen en dag slutade hon höra av sig, på över en vecka hörde jag inget från henne, jag skrev ett sms varje dag, sen till svar får man "det känns inte som att man får det stöd man behöver"..
då kokade jag, då blev jag arg, för jag har visat och visat men det är även svårt för mig att veta hur man ska finnas till, det har jag sagt. Så ibland känns det som att hon ställer allt för stora krav på mig..
Nu har jag ju ett jobb men då vill jag inte, whats wrong with me? Seriöst, detta driver mig till vansinne, jobbet jag har nu är 1000 gånger lättare än förra men ändå vill jag inte, ena stunden vill jag plugga, plugga upp betygen, plugga så jag får en bra utbildning, borde jag kanse ta tag i det? Är de det som sliter i mig? Att jag inte har en utbildning, att jag är rädd för att jag inte ska ha jobb i framtiden och inte kunna ge mina barn det dom behöver?
Just nu sitter jag med gråten i halsen, det tär på mig att jag vill så mycket men orkar så lite..
Kompisarna då, jo vars.. känns som man ständigt har ett krav på sig att visa att man bryr sig fast dom borde veta att jag finns här, jag ska inte behöva skicka sms varje dag för att dom ska veta, min bästa väns pappa gick bort för några månader sedan och hon har haft det tufft och jag har verkligen visat att jag funnits där, sen en dag slutade hon höra av sig, på över en vecka hörde jag inget från henne, jag skrev ett sms varje dag, sen till svar får man "det känns inte som att man får det stöd man behöver"..
då kokade jag, då blev jag arg, för jag har visat och visat men det är även svårt för mig att veta hur man ska finnas till, det har jag sagt. Så ibland känns det som att hon ställer allt för stora krav på mig..
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.