Värsta veckan som finns!!
Gonee · 2009-07-05 · 463 visningar
Första gången jag skriver här men ska börja med det då jag behöver skriva av mig lite då och då.
Nu är jag i vecka 28+2 och den här veckan har varit katastroooof! Det började med att jag brände mig på jobbet. På fikapauset råkade jag tappa koppet med varmt kaffe i mina lår. Gissa om dte gjorde ont. Alla bara kom mot mig och tog hand om mej. Några tog av mej kläderna.. några smörjde in mej. och några satt och tjöta hahha. Sen nästa olycka hände hemma. Jag hade precis torkat golvet när min sambo ringer till min mobiltelefon. Jag springer som vanligt och när jag skulle svara så halka jag ner och hamna på rumpan. Inte nog med det.. Utan TV vår nya plasma tv åker ner i golvet med värsta smällen så hela rutan går i sönder. Jag trodde det va värsta dagen på länge.. Men min sambo blev inte sur de mesta.. han sa bara vi ordnar detta. 2 dagar efter. alltså på fredagen så hände sista olyckan. Jag skuller ner på gården och tog med bullar och kaffe till grannarna samtidigt då jag hade vår vilda hund med mej. Han råkade se min sambo och blev jätte glad och sprang till han. Medans jag flööög typ 4 meter och hamnade på magen. Jag bara låg ner i marken och fattade inte vad som hände.. vaknar upp av att alla står omkring mej håller om mej och ber mej andas.. Och jag fattarde inget! plötsligt får jag en massa värkar/sammandragningar som gör ONT som fan. Och jag känner inte bebisen heller. Jga börjar stooorgråta eftersom jag trodde den hade dött :( alla lugnar ner mej och säger att ambulansen är påväg. Och jag gråter ännu mer.. Vi åker in till linköpings förlossningavdelning. Jag är livrädd.. vet fortf inte om bebisen lever.. för jag känner inget! jag känner bebisen i magen.. men den rör sig inte.. När vi kommer upp så får vi höra på bebisen hjärtljud och alltverkade jätte bra.. Mina sammandragningar la av och dom tyckte att jag borde åka hem. för dte såg bra ut. Jag och min sambo blir glada att allt är bra.. vi tar en taxi hem och bebisen börjar röra sig och sparka för fullt.. Klockan va ungefär 02:00 på lördagsmorgon. när vi kom hem la vi oss i sängen och båda bara håll om magen och somnade om tillsammans. Allt jag tänkte på va tack gode gud.. vår bebis lever..
Nu är jag i vecka 28+2 och den här veckan har varit katastroooof! Det började med att jag brände mig på jobbet. På fikapauset råkade jag tappa koppet med varmt kaffe i mina lår. Gissa om dte gjorde ont. Alla bara kom mot mig och tog hand om mej. Några tog av mej kläderna.. några smörjde in mej. och några satt och tjöta hahha. Sen nästa olycka hände hemma. Jag hade precis torkat golvet när min sambo ringer till min mobiltelefon. Jag springer som vanligt och när jag skulle svara så halka jag ner och hamna på rumpan. Inte nog med det.. Utan TV vår nya plasma tv åker ner i golvet med värsta smällen så hela rutan går i sönder. Jag trodde det va värsta dagen på länge.. Men min sambo blev inte sur de mesta.. han sa bara vi ordnar detta. 2 dagar efter. alltså på fredagen så hände sista olyckan. Jag skuller ner på gården och tog med bullar och kaffe till grannarna samtidigt då jag hade vår vilda hund med mej. Han råkade se min sambo och blev jätte glad och sprang till han. Medans jag flööög typ 4 meter och hamnade på magen. Jag bara låg ner i marken och fattade inte vad som hände.. vaknar upp av att alla står omkring mej håller om mej och ber mej andas.. Och jag fattarde inget! plötsligt får jag en massa värkar/sammandragningar som gör ONT som fan. Och jag känner inte bebisen heller. Jga börjar stooorgråta eftersom jag trodde den hade dött :( alla lugnar ner mej och säger att ambulansen är påväg. Och jag gråter ännu mer.. Vi åker in till linköpings förlossningavdelning. Jag är livrädd.. vet fortf inte om bebisen lever.. för jag känner inget! jag känner bebisen i magen.. men den rör sig inte.. När vi kommer upp så får vi höra på bebisen hjärtljud och alltverkade jätte bra.. Mina sammandragningar la av och dom tyckte att jag borde åka hem. för dte såg bra ut. Jag och min sambo blir glada att allt är bra.. vi tar en taxi hem och bebisen börjar röra sig och sparka för fullt.. Klockan va ungefär 02:00 på lördagsmorgon. när vi kom hem la vi oss i sängen och båda bara håll om magen och somnade om tillsammans. Allt jag tänkte på va tack gode gud.. vår bebis lever..
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.