Vill själv!

Tycker redan synd om mig själv inför Alexanders trotsår, och ännu värre, tonår :P Humöret börjar visa sig mer och mer hos den lille parveln. Han var alltid extremt medgörlig förut, men nu får man höra med all önskvärd tydlighet om man gör något som inte passar herrn. Exempelvis älskar han att sitta och titta på tvättmaskinen, men efter 20 minuter ansåg jag att han suttit tillräckligt och att vi skulle göra något annat. Eh, ja... han vrålade tills jag satte tillbaka honom. Har även hänt vid cirka en miljard tillfällen att han kniper ihop munnen och vänder bort huvudet trots att han är hungrig, eftersom han den dagen inte vill ha just den maten som erbjuds. Jaja, jag tycker att det är positivt att han experimenterar sig fram, det händer mycket just nu. Men det får vara inom rimliga gränser, jag tänker som så att även om man får vara tolerant i vissa perioder kan man inte vara helt släpphänt.

Kroppsligt händer det också mycket, han rör sig verkligen hela tiden! Som synes på bilden nedan... haha. Tiden då han låg som ett fint litet paket i sängen är förbi sedan länge ;)