Vilken mardröm!
Medlem · 2010-11-11 · 271 visningar
Hej dagboken!
Natten som gick var nog ändå en av de värsta på länge. Inte nog med att sonen vaknade och gallskrek (förmodligen mardröm för honom också) utan hela natten har jag vaknat till och från av ryggvärk och hela tiden hade jag en dröm om att jag fick missfall. Blodet rann längs med benen och jag ville inte inse det! Det får ju bara inte hända!
Dessutom, precis innan jag vaknade, drömde jag att jag tävlade min gamla ponny igen. Vi var ett av väldigt få ekipage som gick till omhoppning på en mycket utslagsgivande bana. När jag stod och memorerade det svåra omhoppningen kom överdommaren på att jag är ju över 18 och får därför inte rida ponny. Så jag fick inte rida omhoppningen.
Det var ingen hit att vakna imorses. På två röda stod jag upp för att se om jag verkligen blödde eller inte, men som tur var gjorde jag ju inte det.
Även om jag verkligen vantrivs med att vara gravid vill jag inte mista detta lilla liv. Då mår jag heller psyskiskt SKIT i 9 månader. Kroppsligt så är det en fjärt i havet för mig, men psykiskt. Fy fan. Allt det där med att kroppen växer, vågen visar tyngre, alla hormoner. Gha, ett rent helvete!
Men det är det väl ändå värt?
Puss & kram
Natten som gick var nog ändå en av de värsta på länge. Inte nog med att sonen vaknade och gallskrek (förmodligen mardröm för honom också) utan hela natten har jag vaknat till och från av ryggvärk och hela tiden hade jag en dröm om att jag fick missfall. Blodet rann längs med benen och jag ville inte inse det! Det får ju bara inte hända!
Dessutom, precis innan jag vaknade, drömde jag att jag tävlade min gamla ponny igen. Vi var ett av väldigt få ekipage som gick till omhoppning på en mycket utslagsgivande bana. När jag stod och memorerade det svåra omhoppningen kom överdommaren på att jag är ju över 18 och får därför inte rida ponny. Så jag fick inte rida omhoppningen.
Det var ingen hit att vakna imorses. På två röda stod jag upp för att se om jag verkligen blödde eller inte, men som tur var gjorde jag ju inte det.
Även om jag verkligen vantrivs med att vara gravid vill jag inte mista detta lilla liv. Då mår jag heller psyskiskt SKIT i 9 månader. Kroppsligt så är det en fjärt i havet för mig, men psykiskt. Fy fan. Allt det där med att kroppen växer, vågen visar tyngre, alla hormoner. Gha, ett rent helvete!
Men det är det väl ändå värt?
Puss & kram
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.