Vilken helg...
CelieH · 2012-05-07 · 436 visningar
I fredags åt jag lunchen hemma. Hinner knappt komma tillbaka till jobbet så ringer sambon mig. "Har du mycket att göra?" Nej det hade jag inte. "Kan du komma hem?".
Det visade sig att det hade låst sig mellan skulderbladen och gick upp i nacken. Han kunde inte röra sig, inte alls. Han hade precis duschat tillsammans med Lilleman, han torkade honom och lyfte upp honom på skötbordet. Sen sträckte han på sig och fick inte ner armarna igen. Han fick luta sig mot skåpen som sitter över skötbordet. Så stod han i 15 minuter. Jävla tur att Andreas inte blev så pass uttråkad att han försökte ta sig ner själv, då hade han slagit sig rejält och jag tvivlar på att sambon hade lyckats fånga honom.
Efter 15 minuter kunde han sänka armarna och lyckas lyfta upp Andreas, men han fick hålla honom ganska högt och tätt emot kroppen, han hade även lyckats få på en blöja.
Han ställde ner Andreas på vår säng, bytte grepp till hans händer och hoppades han skulle kunna ta sig ner på egen hand från sängen, det gick.
När jag kom hem stod sambon som pinnen mitt i skiten i badrummet och kunde inte vrida alls på överkroppen, eller hålla upp huvudet. Andreas var ledsen och uttråkad och hade lyckats klämma fingrarna i dörren och stackars sambon kunde inte göra något, inte trösta eller klappa honom och stackars Andreas ville bli upplyft ock kramad och pussad på.
Jag kom hem och tog hand om sonen, sambon tog två alvedon och la sig på sängen någon timma. Hans brorsa kom förbi och efter två timmar på sängen eller nåt gick hans brorsa,. som har gipsad fot, ner till källaren och hjälpte min sambo upp. Brorsan fick vika över madrassen så sambon hamnade på mage, sen fick han hålla upp sambons huvud när han försökte ta sig upp på knä, han hade ingen kraft alls i nacken.
Till slut kom han upp, han hade ont, det syntes. Vi hade planer på att gå ut och äta, bara vi två, på kvällen, men det blev inställt. När natten kom fick han sova sittandes i soffan.
På lördagen kändes det bättre, men han hade fortfarande ont. Vi åkte ut och hälsade på mamma och hennes sambo i deras uppställda husvagn. Sambon började hjälpa Stefan (mammas kille) att gräva upp gamla stammar och rötter i trädgården och han blev mjukare i hela kroppen.
Natten tillbringades i vår säng, skönt att slippa sova ensam.
Igår, söndag, såg jag en enorm skillnad. Fortfarande lite stel, men mycket bättre. Vi jobbade tillsammans med båten när Andreas sov. Den blev vaxad och fin och vi kan nu bocka av ännu en sak på listan över båten.
På kvällen fixade vi barnvakt och gick ut och åt. Bara vi två. 1,5 timme blev vi borta från Andreas, men det var en underbar middag.
Till förrätt blev det smörstekta kantareller med västerbottenost på toast och varmrätten blev baconlindad oxfilé.
Vi kunde själva sitta och prata, ingen son som vill stjäla all vår uppmärksamhet, ingen som blev arg och rastlös för att han suttit stilla för länge. Vi fick vara ensamma och bara försvinna in i vår egna värld och vårda varandra lite.
Helgen som började skitdåligt slutade med flaggan i topp.
Ha en underbar dag allihopa!
Det visade sig att det hade låst sig mellan skulderbladen och gick upp i nacken. Han kunde inte röra sig, inte alls. Han hade precis duschat tillsammans med Lilleman, han torkade honom och lyfte upp honom på skötbordet. Sen sträckte han på sig och fick inte ner armarna igen. Han fick luta sig mot skåpen som sitter över skötbordet. Så stod han i 15 minuter. Jävla tur att Andreas inte blev så pass uttråkad att han försökte ta sig ner själv, då hade han slagit sig rejält och jag tvivlar på att sambon hade lyckats fånga honom.
Efter 15 minuter kunde han sänka armarna och lyckas lyfta upp Andreas, men han fick hålla honom ganska högt och tätt emot kroppen, han hade även lyckats få på en blöja.
Han ställde ner Andreas på vår säng, bytte grepp till hans händer och hoppades han skulle kunna ta sig ner på egen hand från sängen, det gick.
När jag kom hem stod sambon som pinnen mitt i skiten i badrummet och kunde inte vrida alls på överkroppen, eller hålla upp huvudet. Andreas var ledsen och uttråkad och hade lyckats klämma fingrarna i dörren och stackars sambon kunde inte göra något, inte trösta eller klappa honom och stackars Andreas ville bli upplyft ock kramad och pussad på.
Jag kom hem och tog hand om sonen, sambon tog två alvedon och la sig på sängen någon timma. Hans brorsa kom förbi och efter två timmar på sängen eller nåt gick hans brorsa,. som har gipsad fot, ner till källaren och hjälpte min sambo upp. Brorsan fick vika över madrassen så sambon hamnade på mage, sen fick han hålla upp sambons huvud när han försökte ta sig upp på knä, han hade ingen kraft alls i nacken.
Till slut kom han upp, han hade ont, det syntes. Vi hade planer på att gå ut och äta, bara vi två, på kvällen, men det blev inställt. När natten kom fick han sova sittandes i soffan.
På lördagen kändes det bättre, men han hade fortfarande ont. Vi åkte ut och hälsade på mamma och hennes sambo i deras uppställda husvagn. Sambon började hjälpa Stefan (mammas kille) att gräva upp gamla stammar och rötter i trädgården och han blev mjukare i hela kroppen.
Natten tillbringades i vår säng, skönt att slippa sova ensam.
Igår, söndag, såg jag en enorm skillnad. Fortfarande lite stel, men mycket bättre. Vi jobbade tillsammans med båten när Andreas sov. Den blev vaxad och fin och vi kan nu bocka av ännu en sak på listan över båten.
På kvällen fixade vi barnvakt och gick ut och åt. Bara vi två. 1,5 timme blev vi borta från Andreas, men det var en underbar middag.
Till förrätt blev det smörstekta kantareller med västerbottenost på toast och varmrätten blev baconlindad oxfilé.
Vi kunde själva sitta och prata, ingen son som vill stjäla all vår uppmärksamhet, ingen som blev arg och rastlös för att han suttit stilla för länge. Vi fick vara ensamma och bara försvinna in i vår egna värld och vårda varandra lite.
Helgen som började skitdåligt slutade med flaggan i topp.
Ha en underbar dag allihopa!
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.