Vilken enorm längtan...

Herrejösses, trodde aldrig någonsin jag skulle kunna längta så mycket efter att få göra mitt UL som jag gör. Jag vill bara att dagarna ska gå fort, fort FORT så jag får se det lilla livet i magen, se att allt står rätt till och att allt går som det ska! Har inte sett den lilla sedan jag var 8+5, då såg det ut som en liten fågelunge.. Och nu lär ju h*n vara ganska mycket större, speciellt med tanke på att jag häromdagen faktiskt kände bebisen! :) Ja, längtan lär väl fortsätta.. Och efter UL kommer väl en ny längtan, tack och lov för dessa dagar då allt känns så underbart och överväldigande! Hatar de kassa dagarna jag kan ha, när allt känns skit och jag inte har en aning om hur jag ska klara av detta... Men det är bara hormoner och trötthet som gör det, jag är världens mest positiva människa i vanliga fall så det här kommer gå som en dans.. Eller, en svår dans men ändå :)

Nu - middagsdax.. Är lite, lite sugen på lasagnen i ugnen fakiskt, YES för det!