Vila i frid, lilla farmor.

Nu på morgonen gick min farmor bort, 72 år gammal. Det känns på något sätt så skönt, för hennes skull. Hon har varit riktigt dålig i två år nu och de sista månaderna har hon varit mer på sjukhuset än hemma. Hur någon kan ha sån otur som hon är helt galet, från att hon fick bröstcancer och de opererade bort fel bröst (ja, på allvar), till att lungkapaciteten minskade med 50% efter strålningen, till att cancern kom tillbaka... fy sjutton. Farmor var verkligen världens snällaste människa, har många fina minnen från min barndom med henne.Hon berättade om sin uppväxt i Finland och lärde mig säga "älgskit" på finska, lärde mig att leta efter hjortron i skogen och bakade supergod blåbärspaj.

Sov gott, farmor!