vila i frid

De är helt sjukt, tankarna bara snurrar... jag kan inte tro att de är sant, vet inte vad jag ska säga för att hjälpa---- En bekant till mig, vi var nära vänner förut och hon bodde ett tag hos mig men sista åren har vi inte stått varandra så nära och hon har flyttat ifrån våran stad.. Å nu får jag läsa på hennes blogg att hennes 7 månader gamla son har dött.. jag blir så ledsen, trots att vi inte umgås nu så är hon min vän.. jag vill finnas där, stötta henne och visa att jag bryr mig.. Men inget jag säger och inget jag gör kommer få hennes älskling tillbaka.. Livet är så himla orättvist, jag lider så med henne.. Tårarna bara rinner, de kanske beror på gravid hormoner jag vet inte MEN jag är så ledsen för hennes skull...

En vän är väl en vän i alla lägen även om man inte pratar som förut?

Tankarna går också till min egen i magen, jag skulle nog inte överleva om h*n dog ifrån mig... älskade liten, fast än jag inte sett dig än så är du endel av mig och jag är väldigt väldigt rädd om dig.. vill inte förlora dig för allt i världen..

mår riktigt dåligt nu, slits emellan viljan att åka ner, bara krama om henne och visa att jag bryr mig och den känsla som säger att de vore konstigt att jag bara dök upp sådär efter flera år när hon har de som jobbigast.. vill ju inte verka som någon som vill vara stor på hennes bekostnad å ärligt talat hade inte de här hänt så nej då hade jag nog inte åkt ner och hälsat på henne...

hur skulle ni göra? jag har aldrig ens träffat hennes son men hon betyder även om vi inte umgås nu... tiden vi delade hade vi himla roligt på..

Tårar dalar, livet är så orättvist för vissa...