Vikt och kontroll
schuppit · 2012-03-23 · 389 visningar
Varning LÅNGT dagboksinlägg!
Jag har alltid haft koll på allt, pengar, godis, skola, jobb... har jag tex skolkat har jag alltdi sett till att jag kunnat göra det utan att det förstör mitt skolarbete. Har alltid haft koll på mina pengar, aldrig slösat på onödiga saker.
Så träffade jag min man... 28 år gammal, en dotter på 4 år och blivit rejält bränd av kvinnor. Så det som var nr 1 för honom var mcklubben, sen jobbet och sen dottern... efter det kom jag. Efter allt jag varit med om var jag vann vid att inte komma först. Vi hade ett väldigt stormigt förhållande, han drack mycket, vi bråka mycket... men jag älska honom av hela mitt hjärta. :) Så när han efter ca 9 mån fria tvekade jag inte en sekund. Så som jag mådde under den perioden, från frieriet fram till bröllopet, så dåligt har jag aldrig mått.
Människor runt omkring mig blev jätte konstiga och behandlade mig som skit och jag lät dem göra det. Min man funderade flera gånger på om det var rätt det vi skulle göra. 3 mån inna bröllopet, hade jag stor lust att bara ge upp.. då kom jag på en sak jag hört om p-piller och vad de kan göra. Så jag kontaktade min gyn och frågade om jag kunde byta. Så jag fick cerazet istället.
Och jag blev som natt och dag. Personen jag varit det senaste året, den fruktansvärt känslomässiga, galna människan var borta. Visst fanns osäkerheten där eftersom den alltid funnits där men jag mådde betydligt bättre. Men då hade mycket redan gått åt helvete, allt förutom min man.
Men jag förlorade all kontroll av pengar, jobb, vardag... och jag hade förlorat vem jag var.
på 2mån gick jag upp 20 kg och efter det har det bara fortsatt... jag vägde ca 70 kg i början av det året och vid sommaren vägde jag 90 kg, slutet av året vägde jag 100 kg.
Min man förändrades också under den perioden, han slutade dricka, kom fram till att han inte ville vara med i mcklubben längre och ägna mer till till mig och hans dotter. Han började verkligen lyssna på mig och stötta mig. Vi växte tillsammans.
Även kampen om att skaffa barn har fått oss att växa ihop mer, vilket vi inte trodde i början. Jag har kämpat med mig själv, försökte gå ner i vikt ifall det var det som gjorde att det inte funka. Men inget funka, det blev inget plus eller viktnedgång. Så efter 2 år gav jag upp... jag behövde hjälp.
Men innan tänkte vi ta en månad "ledigt" och bara vara utan pressen eller sorgen.
Bara av envishet bestämde jag mig för att 5 dagar innan den beräknade mensen göra det sista testet vi hade hemma. Så vi kunde börja på en ny kula nästa månad. Och det var ett tydligt plus!
JAG ÄR GRAVID!
Och igår hos barnmorskan fick jag även veta att jag gått ner minst 5 kg på 3 veckor!
Känner mig väldigt lyckligt lottad just nu. Bara hoppas att bebisen ockå mår bra.
Jag har alltid haft koll på allt, pengar, godis, skola, jobb... har jag tex skolkat har jag alltdi sett till att jag kunnat göra det utan att det förstör mitt skolarbete. Har alltid haft koll på mina pengar, aldrig slösat på onödiga saker.
Så träffade jag min man... 28 år gammal, en dotter på 4 år och blivit rejält bränd av kvinnor. Så det som var nr 1 för honom var mcklubben, sen jobbet och sen dottern... efter det kom jag. Efter allt jag varit med om var jag vann vid att inte komma först. Vi hade ett väldigt stormigt förhållande, han drack mycket, vi bråka mycket... men jag älska honom av hela mitt hjärta. :) Så när han efter ca 9 mån fria tvekade jag inte en sekund. Så som jag mådde under den perioden, från frieriet fram till bröllopet, så dåligt har jag aldrig mått.
Människor runt omkring mig blev jätte konstiga och behandlade mig som skit och jag lät dem göra det. Min man funderade flera gånger på om det var rätt det vi skulle göra. 3 mån inna bröllopet, hade jag stor lust att bara ge upp.. då kom jag på en sak jag hört om p-piller och vad de kan göra. Så jag kontaktade min gyn och frågade om jag kunde byta. Så jag fick cerazet istället.
Och jag blev som natt och dag. Personen jag varit det senaste året, den fruktansvärt känslomässiga, galna människan var borta. Visst fanns osäkerheten där eftersom den alltid funnits där men jag mådde betydligt bättre. Men då hade mycket redan gått åt helvete, allt förutom min man.
Men jag förlorade all kontroll av pengar, jobb, vardag... och jag hade förlorat vem jag var.
på 2mån gick jag upp 20 kg och efter det har det bara fortsatt... jag vägde ca 70 kg i början av det året och vid sommaren vägde jag 90 kg, slutet av året vägde jag 100 kg.
Min man förändrades också under den perioden, han slutade dricka, kom fram till att han inte ville vara med i mcklubben längre och ägna mer till till mig och hans dotter. Han började verkligen lyssna på mig och stötta mig. Vi växte tillsammans.
Även kampen om att skaffa barn har fått oss att växa ihop mer, vilket vi inte trodde i början. Jag har kämpat med mig själv, försökte gå ner i vikt ifall det var det som gjorde att det inte funka. Men inget funka, det blev inget plus eller viktnedgång. Så efter 2 år gav jag upp... jag behövde hjälp.
Men innan tänkte vi ta en månad "ledigt" och bara vara utan pressen eller sorgen.
Bara av envishet bestämde jag mig för att 5 dagar innan den beräknade mensen göra det sista testet vi hade hemma. Så vi kunde börja på en ny kula nästa månad. Och det var ett tydligt plus!
JAG ÄR GRAVID!
Och igår hos barnmorskan fick jag även veta att jag gått ner minst 5 kg på 3 veckor!
Känner mig väldigt lyckligt lottad just nu. Bara hoppas att bebisen ockå mår bra.
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.