Vi väntar en...
soulara · 2014-03-12 · 386 visningar
...pojke! :D
Idag var det ju dags för det efterlängtade RUL. Klockan 08.00 var vi där, förväntansfulla :) Barnmorskan och hennes kollega som var under utbildning började med att titta på alla kroppsdelar så de såg bra ut. Och det gjorde de! Hjärtat slog fint och hade alla klaffar och kammare väl på plats, hjärnan såg precis ut som den ska och näsan och munnen också. Njurarna satt där på varsin sida, jag själv har ju bara en som fungerar som den ska. Han rörde sig mycket där inne och vi fick veta att han ligger med huvudet precis under min navel och sen rakt ner med fötterna mellan bäckenbenet ungefär, moderkakan ligger i framvägg och mest på min vänstra sida om naveln. Så de kan förklara varför jag inte känt hans rörelser ännu, fast det kanske jag har förresten men jag har svårt att avgöra vad som är vad. Barnmorskan trodde i alla fall att jag skulle börja känna om ca en vecka.
När hon hade gått igenom havla kroppen ungefär och mätt huvudet och sagt att bebisen väger 200 gr och är ca 19 cm så sa jag 'Kolla vad han rör på sig'. Det här var alltså innan vi fått veta könet. Då sa barnmorskan 'Du sa han!'. Det bara flög ur mig liksom, och jag berättade att de senaste veckorna har det känts som det är en pojke och jag har blivit mer säker på att det nog är en pojke. 'Ja, mammorna brukar känna på sig det och de brukar ha rätt. Och titta här, det är en pojke!'. Det kändes jättebra! I början tänkte jag faktiskt att jag skulle känna mig mer bekväm med en flicka, men senaste tiden har det känts som det är en pojke och jag har verkligen tyckt om tanken på det. Så nu känns det jättefint att vi ska få en son! S frågade hur säkra de var och båda barnmorskorna sa att de är säkra på att det är en pojke och både jag och S kunde också se det.
Mitt i alltihopa började jag känna mig jätteyr och må konstigt, snurrig och tappade fokus liksom. Först sa jag inget och tänkte att det skulle gå över, men det gjorde det ju inte. Jag kände att jag inte kunde koncentrera mig på skärmen och det de sa och jag var rädd att jag skulle svimma eller kräkas. Så jag sa till och fick vatten av S och fick lägga mig lite på sidan. Sen fick jag sätta mig mer upprätt och då blev det mycket bättre. Jag ligger aldrig på rygg längre, det känns aldrig bekvämt så jag ligger alltid på sidan eller halvsitter. Så nu låg jag ju ganska länge på rygg och då blir det lätt att man blir snurrig för att kroppen inte får bra syre. Så kan det gå!
Vi gick därifrån jätteglada och meddelade familjerna och närmaste kompisarna som också blev glada! :)
Idag var det ju dags för det efterlängtade RUL. Klockan 08.00 var vi där, förväntansfulla :) Barnmorskan och hennes kollega som var under utbildning började med att titta på alla kroppsdelar så de såg bra ut. Och det gjorde de! Hjärtat slog fint och hade alla klaffar och kammare väl på plats, hjärnan såg precis ut som den ska och näsan och munnen också. Njurarna satt där på varsin sida, jag själv har ju bara en som fungerar som den ska. Han rörde sig mycket där inne och vi fick veta att han ligger med huvudet precis under min navel och sen rakt ner med fötterna mellan bäckenbenet ungefär, moderkakan ligger i framvägg och mest på min vänstra sida om naveln. Så de kan förklara varför jag inte känt hans rörelser ännu, fast det kanske jag har förresten men jag har svårt att avgöra vad som är vad. Barnmorskan trodde i alla fall att jag skulle börja känna om ca en vecka.
När hon hade gått igenom havla kroppen ungefär och mätt huvudet och sagt att bebisen väger 200 gr och är ca 19 cm så sa jag 'Kolla vad han rör på sig'. Det här var alltså innan vi fått veta könet. Då sa barnmorskan 'Du sa han!'. Det bara flög ur mig liksom, och jag berättade att de senaste veckorna har det känts som det är en pojke och jag har blivit mer säker på att det nog är en pojke. 'Ja, mammorna brukar känna på sig det och de brukar ha rätt. Och titta här, det är en pojke!'. Det kändes jättebra! I början tänkte jag faktiskt att jag skulle känna mig mer bekväm med en flicka, men senaste tiden har det känts som det är en pojke och jag har verkligen tyckt om tanken på det. Så nu känns det jättefint att vi ska få en son! S frågade hur säkra de var och båda barnmorskorna sa att de är säkra på att det är en pojke och både jag och S kunde också se det.
Mitt i alltihopa började jag känna mig jätteyr och må konstigt, snurrig och tappade fokus liksom. Först sa jag inget och tänkte att det skulle gå över, men det gjorde det ju inte. Jag kände att jag inte kunde koncentrera mig på skärmen och det de sa och jag var rädd att jag skulle svimma eller kräkas. Så jag sa till och fick vatten av S och fick lägga mig lite på sidan. Sen fick jag sätta mig mer upprätt och då blev det mycket bättre. Jag ligger aldrig på rygg längre, det känns aldrig bekvämt så jag ligger alltid på sidan eller halvsitter. Så nu låg jag ju ganska länge på rygg och då blir det lätt att man blir snurrig för att kroppen inte får bra syre. Så kan det gå!
Vi gick därifrån jätteglada och meddelade familjerna och närmaste kompisarna som också blev glada! :)
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.