Vetat om i en vecka...
Teilani · 2011-10-12 · 396 visningar
Så många tankar som far genom huvudet, vi har försökt sedan maj så det tog sig på 5 försöket ungefär. Trots det så var jag rätt säker på att jag inte var gravid, utan de sista 2 veckorna innan jag testade så ägnade jag mig åt allmän späkning. Hårdbantning och plugg, plugg, plugg. Varför? För att jag egentligen är lite tjock och för att vi just idag hade munta i anatomi, och den ville man ju vara förberedd till.
Men så tyckte jag att jag kände mig lite yr och konstig, och mensen var sen, men det har den varit varenda månad sedan vi började försöka så det brydde jag mig inte så mycket om. I alla fall så köpte jag ett test för att vara på den säkra sidan, onödigt att hårdbanta om jag nu vore gravid.
Så in och kissa på pinne och två streck, jaha, åhå, ojdå. Försökte ringa min man och han svarade inte, alldeles snurrigt blev det. Kollade en snabbis på internet och där stod det att jag var i vecka 5 och att bebisen troligen anländer i början av juni. Kära nån! Fick tag i min man och viskade i telefonen, tror inte han hörde mer än hälften, men budskapet gick fram i alla fall. Kändes fortfarande helt knäppt, och så känns det nog fortfarande.
Jag har haft lite ont i brösten och lite värk i magen, men inte mycket, nästan allt känns som vanligt. Förutom att det inte är det och det är jättepirrigt!
Så den här veckan när jag skulle hårdfokusera på benets anatomi har till stor del ägnats åt surfande på gravidsidor, har räknat ut datum för förlossning säkert 20 gånger och jag och min man diskuterar namn.
Så i vanlig ordning halvt förberedd och helt nervös så hade vi munta, jadå jag har hunnit oroa mig för att min extrema skräck inför muntor skulle göra att bebis bestämde sig för att flytta ut med en gång, men det verkar ha gått bra så här långt.
Och muntan gick också bra, godkänt! Nästa steg är tenta om en vecka, och sen börjar nästa kurs i patologi, japp jag läser till läkare. Ska se om jag kan prata lite med L i min klass som också är gravid, men lite mer än mig, hur hon tänker lägga upp studierna framöver. Men inte för högt för jag vill helst inte att "folk" ska få reda på det ännu, för då lär väl det vara det enda man har att prata om efter det.
Det är en härlig dag ute och jag ska snart ta och ge mig ut på en ridtur tror jag, behöver vila lite först bara, vaknade vid 4 i morse och låg och repeterade muskler och nerver tills klockan ringde. Att man ska behöva stressa upp sig på det viset, knäppt!
Men så tyckte jag att jag kände mig lite yr och konstig, och mensen var sen, men det har den varit varenda månad sedan vi började försöka så det brydde jag mig inte så mycket om. I alla fall så köpte jag ett test för att vara på den säkra sidan, onödigt att hårdbanta om jag nu vore gravid.
Så in och kissa på pinne och två streck, jaha, åhå, ojdå. Försökte ringa min man och han svarade inte, alldeles snurrigt blev det. Kollade en snabbis på internet och där stod det att jag var i vecka 5 och att bebisen troligen anländer i början av juni. Kära nån! Fick tag i min man och viskade i telefonen, tror inte han hörde mer än hälften, men budskapet gick fram i alla fall. Kändes fortfarande helt knäppt, och så känns det nog fortfarande.
Jag har haft lite ont i brösten och lite värk i magen, men inte mycket, nästan allt känns som vanligt. Förutom att det inte är det och det är jättepirrigt!
Så den här veckan när jag skulle hårdfokusera på benets anatomi har till stor del ägnats åt surfande på gravidsidor, har räknat ut datum för förlossning säkert 20 gånger och jag och min man diskuterar namn.
Så i vanlig ordning halvt förberedd och helt nervös så hade vi munta, jadå jag har hunnit oroa mig för att min extrema skräck inför muntor skulle göra att bebis bestämde sig för att flytta ut med en gång, men det verkar ha gått bra så här långt.
Och muntan gick också bra, godkänt! Nästa steg är tenta om en vecka, och sen börjar nästa kurs i patologi, japp jag läser till läkare. Ska se om jag kan prata lite med L i min klass som också är gravid, men lite mer än mig, hur hon tänker lägga upp studierna framöver. Men inte för högt för jag vill helst inte att "folk" ska få reda på det ännu, för då lär väl det vara det enda man har att prata om efter det.
Det är en härlig dag ute och jag ska snart ta och ge mig ut på en ridtur tror jag, behöver vila lite först bara, vaknade vid 4 i morse och låg och repeterade muskler och nerver tills klockan ringde. Att man ska behöva stressa upp sig på det viset, knäppt!
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.