Vet inte vart jag ska ta vägen....
Empalizer · 2013-07-11 · 362 visningar
Jag mår psykiskt dåligt, (kanske inte bokstavligt, men jag mår inte bra) det enda som snurrar i mitt huvud är vad familjen har sagt om min graviditet. Känns som alla tog det bra först, sen tröck någon på en knapp och det på kaos och det va fel hit och dit.
Killen säger att vi måste göra abort, för det är det bästa. Hur kan han veta vad det bästa är nu? Totalt är det 6 månader kvar tills bebisen är beräknad. Mycket kan hända på 6 månader.
Vi kan inte ta ett lån för att vi båda har eget företag och harinte varit i gång i längre än ett år. Så vi kan inte flytta ihop, finns ingen risk att vi kan få en hyreslägenhet för det skulle vara betydligt mycket dyrare för oss än att köpa en lägenhet och betala av lånet. Mamma och pappa (mina föräldrar) säger att jag inte kommer få någon mammapeng, eller vad man nu kallar det för. Men enligt försäkringskassans hemsida så kan jag få det. Det är minimalt men fortfarande något.
Jag kan inte göra abort jag kan inte ta ett piller som sen ska "döda" mitt barn som jag har i magen. Allt det här går ut över jobbet och jag kan inte koncentrera mig tillräckligt. Känns som att allting jag gör är/blir fel. Ligger hemma på kvällarna (oftast ensam) då man börjar tänka lite extra då ingen är i närheten. Det känns dessutom som att tiden börjar dra ihop sig för att bestämma om jag ska behålla barnet eller inte. Vill inget annat än att bebisen ska ligga och "guppa" i magen i 9 månader och sen komma ut helt friskt.
Jag orkar bara inte med all press, funderade ett tag på att ta alla mina pengar och dra utomlands bara för att komma bort från all press och alla frågor hur ska ni göra hit och dit. Inte för att det kanske hade gjort saken bättre. Blir galen!
Från att känna att man är världens lyckligaste till jordens mest misslyckade människa....
Killen säger att vi måste göra abort, för det är det bästa. Hur kan han veta vad det bästa är nu? Totalt är det 6 månader kvar tills bebisen är beräknad. Mycket kan hända på 6 månader.
Vi kan inte ta ett lån för att vi båda har eget företag och harinte varit i gång i längre än ett år. Så vi kan inte flytta ihop, finns ingen risk att vi kan få en hyreslägenhet för det skulle vara betydligt mycket dyrare för oss än att köpa en lägenhet och betala av lånet. Mamma och pappa (mina föräldrar) säger att jag inte kommer få någon mammapeng, eller vad man nu kallar det för. Men enligt försäkringskassans hemsida så kan jag få det. Det är minimalt men fortfarande något.
Jag kan inte göra abort jag kan inte ta ett piller som sen ska "döda" mitt barn som jag har i magen. Allt det här går ut över jobbet och jag kan inte koncentrera mig tillräckligt. Känns som att allting jag gör är/blir fel. Ligger hemma på kvällarna (oftast ensam) då man börjar tänka lite extra då ingen är i närheten. Det känns dessutom som att tiden börjar dra ihop sig för att bestämma om jag ska behålla barnet eller inte. Vill inget annat än att bebisen ska ligga och "guppa" i magen i 9 månader och sen komma ut helt friskt.
Jag orkar bara inte med all press, funderade ett tag på att ta alla mina pengar och dra utomlands bara för att komma bort från all press och alla frågor hur ska ni göra hit och dit. Inte för att det kanske hade gjort saken bättre. Blir galen!
Från att känna att man är världens lyckligaste till jordens mest misslyckade människa....
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.