Vem kan stoppa mig nu....
CelieH · 2012-07-10 · 514 visningar
....jag bara vaggar fram.
Japp, så såg det ut igår iaf. Hade sån förbannad värk i höfterna och trött var jag också, hela dagen var som en dimma och jag bara längtade efter sängen och var trött på att huset var fullt av främmande. Dock inte på att syster var där 1,5 timma och hälsade på. Hon jobbar så himla mycket så vi hinner aldrig ses, trots att hon bor 100 meter från mig =(
Efter att vi tryckt i oss en pizza, jag, sambon och en kompis så gick jag till soffan så fort svågern och hans polare dök upp. Jag orkade inte lyssna när de pratade om bilmotorer och annat ointressant skit.
Sambon kom in till mig och frågade om jag vill hjälpa till att fylla på Andreas pool, sen sa jag, vill kolla klart på Top Master Chef, sen blundade jag.
Han fixade poolen själv. Han frågade nog för att hålla igång mig och komma ut lite i friska luften och få göra något, inte för att han verkligen behövde hjälp med en lite barnpool. Sen var han också trött på samtalsämnet i köket och den kvava luften inne.
Efter en stund kom sonen in till mig och kröp upp i soffan, la sig framför mig och myste en stund innan han började klättra på mig och satte sig bakom mig för att sedan klättra tillbaka och luta ryggen mot mitt ansikte.
När vi skulle åka och handla satte jag mig vimmelkantigt upp varpå svågern försöker vara rolig (vilket han alltid gör med sina dryga, "roliga" kommentarer) "Nej men titta. Hon sitter ju upp, det är ju verkligen en prestation från hennes sida" Gaaaah! Jag fräser tillbaka "Detta är INTE en prestation. En prestation var det imorse att vakna till larmet och ta sig till jobbet" Han backade tillbaka och taggade ner sin attityd.
Vissa dagar vill jag bara inte veta att folk och igår var en sån dag....Nu när sambon är pappaledig är det ALLTID folk hos oss och jag tycker det kan vara fruktansvärt jobbigt att komma hem från jobbet och fortsätta vara trevlig mot alla kompisar, som jag egentligen gillar, men jag vill bara komma hem till lugn och ro.
Igår när vi handlade kommer sambon fram till mig och säger att jag vaggar. Han såg på mig att jag hade ont. Jag brukar inte vagga, men igår gjorde jag det. "Det syns att du är gravid i vilket fall, vare sig du vaggar eller inte, så är det skönast att gå så, så går du så" Han är så himla omtänksam den mannen. Igår slapp jag bära på matkassen och barnet, han släpade på båda. Jag gick sakta genom affären och sakta tillbaka till bilen.
Just nu känns det bättre i höfterna och jag hoppas det fortsätter i samma takt resten av dagen.
Igår hade jag även en tryckande och pressande känsla neråt och Knodden bökade som en tok i magen, bebisen sparkade inte så mycket, utan snurrade och rullade. Kanske håller Knodden på att lägga sig med huvudet neråt. Inte för att fixeras än, men för att ändå förbereda sig för vad som komma skall. Vem vet vad bebisen håller på med, men rörelserna var annorlunda och trycket neråt har jag inte känt sen tidigare med Knodden. Det är ju trots allt bara 10 veckor kvar till BF!
Godmorgon på er.
Japp, så såg det ut igår iaf. Hade sån förbannad värk i höfterna och trött var jag också, hela dagen var som en dimma och jag bara längtade efter sängen och var trött på att huset var fullt av främmande. Dock inte på att syster var där 1,5 timma och hälsade på. Hon jobbar så himla mycket så vi hinner aldrig ses, trots att hon bor 100 meter från mig =(
Efter att vi tryckt i oss en pizza, jag, sambon och en kompis så gick jag till soffan så fort svågern och hans polare dök upp. Jag orkade inte lyssna när de pratade om bilmotorer och annat ointressant skit.
Sambon kom in till mig och frågade om jag vill hjälpa till att fylla på Andreas pool, sen sa jag, vill kolla klart på Top Master Chef, sen blundade jag.
Han fixade poolen själv. Han frågade nog för att hålla igång mig och komma ut lite i friska luften och få göra något, inte för att han verkligen behövde hjälp med en lite barnpool. Sen var han också trött på samtalsämnet i köket och den kvava luften inne.
Efter en stund kom sonen in till mig och kröp upp i soffan, la sig framför mig och myste en stund innan han började klättra på mig och satte sig bakom mig för att sedan klättra tillbaka och luta ryggen mot mitt ansikte.
När vi skulle åka och handla satte jag mig vimmelkantigt upp varpå svågern försöker vara rolig (vilket han alltid gör med sina dryga, "roliga" kommentarer) "Nej men titta. Hon sitter ju upp, det är ju verkligen en prestation från hennes sida" Gaaaah! Jag fräser tillbaka "Detta är INTE en prestation. En prestation var det imorse att vakna till larmet och ta sig till jobbet" Han backade tillbaka och taggade ner sin attityd.
Vissa dagar vill jag bara inte veta att folk och igår var en sån dag....Nu när sambon är pappaledig är det ALLTID folk hos oss och jag tycker det kan vara fruktansvärt jobbigt att komma hem från jobbet och fortsätta vara trevlig mot alla kompisar, som jag egentligen gillar, men jag vill bara komma hem till lugn och ro.
Igår när vi handlade kommer sambon fram till mig och säger att jag vaggar. Han såg på mig att jag hade ont. Jag brukar inte vagga, men igår gjorde jag det. "Det syns att du är gravid i vilket fall, vare sig du vaggar eller inte, så är det skönast att gå så, så går du så" Han är så himla omtänksam den mannen. Igår slapp jag bära på matkassen och barnet, han släpade på båda. Jag gick sakta genom affären och sakta tillbaka till bilen.
Just nu känns det bättre i höfterna och jag hoppas det fortsätter i samma takt resten av dagen.
Igår hade jag även en tryckande och pressande känsla neråt och Knodden bökade som en tok i magen, bebisen sparkade inte så mycket, utan snurrade och rullade. Kanske håller Knodden på att lägga sig med huvudet neråt. Inte för att fixeras än, men för att ändå förbereda sig för vad som komma skall. Vem vet vad bebisen håller på med, men rörelserna var annorlunda och trycket neråt har jag inte känt sen tidigare med Knodden. Det är ju trots allt bara 10 veckor kvar till BF!
Godmorgon på er.
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.