Vecka trettionfyra - snart...
MKMalmo · 2013-12-19 · 351 visningar
Vecka trettiofyra, snart. Snart är det också dags, vart tog den senaste månaden vägen? Jag tycker att den sista biten innan mållinjen har gått så fort. Men det är nog bara för att det har vart alldelens för spännande.
BB-väskan packades för ett par veckor sen, i all hast, skall sägas.
Jag hade haft mycket sammandragningar med lätta förvärkar i tre dagar, så fick jag plötsligt rejäla förvärkar. Premiärsamtalet till förlossningen ringdes också den dagen, de ville helst att jag skulle komma in. Men eftersom vi har en bit till förlossningen valde jag att vänta och se om förvärkarna skulle fortsätta till kvällen. Turligt nog lugnade det ner sig.
Men jag var inte så cool att jag inte packade BB-väskan, jag kan tänka mig att förvärkarna jag hade är en försmak på hur det kommer kännas när det sätter igång. Men det kommer också att visa sig...
Förra veckan skickade min barnmorska mig till SMVC för ett UL på livmodertappen. Då blev jag faktiskt lite nervös på riktigt. Desperat försökte jag får tag på fästmannen: ringa - ringa - ringa , sms:a - sma:a - sms:a !
"Just typiskt om jag skulle vara tvungen att föda utan honom" tänkte jag.
Väl framme fick jag göra UL, VUL och CTG. Först tyckte barnmorskan att jag såg ut att ha börjat öppna mig inifrån, men efter ett VUL sa hon att det såg okej ut. CTG såg också normalt ut, jag hade inte direkt några kraftiga sammandragningar då heller.
Efter det kunde jag pusta ut!
...så ringer telefonen! Det är fästmannen som ringer, orolig för hur det har gått.
Hädanefter har han vibratorn på vid ljudlöst, jag vill inte behöva åka in på förlossningen och föda utan honom.
Förvärkarna håller sig nu på en okej nivå och jag känner mig verkligen lättad. Bebis får absolut tidigast komma i januari efter helgerna.
Jag tror dock att bebis har börjar fixera sig och det känns... Molande värk, det känns som väldigt kraftig mensvärk som strålar ut i ljumskarna. En sån typ av värk som gör att jag börjar må illa... jag får handsvett och saliverar. Jag försöker intala mig att det är för en god sak, men det är svårt att hålla fokus på studierna. Det gör mig verkligen trött och sömning all denna värk.
Jag hoppas verkligen att det är fixering jag känner av, då slipper vi sätesbjudning - och det vore ju toppen!
Nog om det,
. . . s n a r t ä r d e t j u l !
Jag för passa på att önska er alla en riktigt, riktigt God Jul!
BB-väskan packades för ett par veckor sen, i all hast, skall sägas.
Jag hade haft mycket sammandragningar med lätta förvärkar i tre dagar, så fick jag plötsligt rejäla förvärkar. Premiärsamtalet till förlossningen ringdes också den dagen, de ville helst att jag skulle komma in. Men eftersom vi har en bit till förlossningen valde jag att vänta och se om förvärkarna skulle fortsätta till kvällen. Turligt nog lugnade det ner sig.
Men jag var inte så cool att jag inte packade BB-väskan, jag kan tänka mig att förvärkarna jag hade är en försmak på hur det kommer kännas när det sätter igång. Men det kommer också att visa sig...
Förra veckan skickade min barnmorska mig till SMVC för ett UL på livmodertappen. Då blev jag faktiskt lite nervös på riktigt. Desperat försökte jag får tag på fästmannen: ringa - ringa - ringa , sms:a - sma:a - sms:a !
"Just typiskt om jag skulle vara tvungen att föda utan honom" tänkte jag.
Väl framme fick jag göra UL, VUL och CTG. Först tyckte barnmorskan att jag såg ut att ha börjat öppna mig inifrån, men efter ett VUL sa hon att det såg okej ut. CTG såg också normalt ut, jag hade inte direkt några kraftiga sammandragningar då heller.
Efter det kunde jag pusta ut!
...så ringer telefonen! Det är fästmannen som ringer, orolig för hur det har gått.
Hädanefter har han vibratorn på vid ljudlöst, jag vill inte behöva åka in på förlossningen och föda utan honom.
Förvärkarna håller sig nu på en okej nivå och jag känner mig verkligen lättad. Bebis får absolut tidigast komma i januari efter helgerna.
Jag tror dock att bebis har börjar fixera sig och det känns... Molande värk, det känns som väldigt kraftig mensvärk som strålar ut i ljumskarna. En sån typ av värk som gör att jag börjar må illa... jag får handsvett och saliverar. Jag försöker intala mig att det är för en god sak, men det är svårt att hålla fokus på studierna. Det gör mig verkligen trött och sömning all denna värk.
Jag hoppas verkligen att det är fixering jag känner av, då slipper vi sätesbjudning - och det vore ju toppen!
Nog om det,
. . . s n a r t ä r d e t j u l !
Jag för passa på att önska er alla en riktigt, riktigt God Jul!
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.