Vecka trettioett - TUL

Vecka trettioett nu och idag var vi på ett TUL (tillväxtultraljud). Det kändes så spännande igår att gå och lägga sig, bara för att vakna upp till en ny dag, en dag då lilla hjärtat ska få gå till "fotografen".

Redan vid RUL så var jag och fästmannen nyfiken på om det är en pojke eller flicka som väntar oss. Givetvis är den enda önskan att vår bebis är frisk, men visst är man nyfiken?!

Men bara för att man är nyfiken får man inget svar, bebis ville inte riktigt visa upp sig, för en kort stund flög benen upp i luften och barnmorskan tyckte sig skönja en liten flicka.

Fast... Någonstans har man ju ändå börjat ställa sig in på att det är en flicka vi väntar, men man vågar ju inte helt och fullt känna att så är fallet.

Förhoppningar var det ja! Min syster som redan inhandlat en rosa overall och en klänning - hon hoppas det är en flicka så att hon kan köpa söta kläder, hon har själv två pojkar.

Vare sig det är en pojke eller flicka vi väntar så är jag helt säker på att det är en liten ninja i alla fall. För idag på TUL låg våran skatt vänd in mot min rygg, på ett sätt som gjorde att det var omöjligt för barnmorskan att se varken kön eller ta en bild där ansiktsdragen framträdde.

Jag tycker det är lite lustigt, det gör jag faktiskt! Kan man annat än att skratta åt det?! Jag tycker det är lite gulligt att h*n gömmer sig för oss. Kanske har vi bättre lycka nästa TUL, bara en dryg månad dit.

Resultatet då?!

- Ja du, 8% större än genomsnittet, det är en stor liten krabat där inne.

J a g l ä n g t a r !

Hoppas ni har det bra där ute,

kram på er!