Vecka 6

Första dagen i en ny vecka.

Tills dess att det är dax för UL så är onsdagar min nya "måndag". Skillnaden är att jag längtar efter onsdagarna. Måndagar är kanske inte veckans bästa dag annars.

Igår frågade jag min man om testen kanske ljög. Han tittade på mig med en frågade blick och sa - och det tror du efter alla test du tagit?! Och då släppte jag den diskussionen.

Jag inser att oron och längtan inte släpper efter plusset. Det bara ändrar karaktär. Som jag har läst om det här. Att vara ofrivilligt barnlös och sen helt plötsligt få plusset. Och sen läsa om paniken. Hur jag tänkte att de var helknasiga som tänkte så. Är man gravid så är man liksom. Det är så det fungerar.

Eller?

Nu är jag där själv.

Halva dagen njuter jag av min hemlighet och andra halvan går ut på att oroa sig.

Men huvudsaken är att jag inte bara oroar mig. När jag njuter så njuter jag 100%. Min man pratar med magen varje morgon och kväll. Ber Grodan växa i lagom takt och ber snällt att den har satt sig på det mest perfekta ställe. Det mysigaste på hela dygnet.

Vecka 6....Vi har klarat oss ända hit. Det är stort.

Kram