vecka 41

Ja då var vi här igen- övetid även denna graviditet. 40+4 idag (enligt Blimamma) och inga som helst tecken på att något skulle vara på gång.

Besvikelsen och frustrationen blev väl inte lika stor denna gång när vi passerade Bf utan vi har väl försökt ställa oss in på att det troligtvis lär dröja nu också.

Förra veckan hade jag sonen sjuk här hemma och jag tror väl inte att det gynnade en förlossningsstart. Jag tror kroppen är så pass klok att den känner av att jag varken hade tid eller ork att föda då och höll emot. Men idag var han åter på dagis och nu håller vi tummarna för att de timmarna jag är ensam hemma resterande två dagisdagar bidrar till att kroppen fattar galoppen med att kicka igång lite värkar.

Jag har typ noll känningar att förlossningen skulle ligga bakom hörnet och lura. Visst är jag öm mellan benen men det har jag ju varit i ett par veckors tid nu. Sover oförskämt bra på nätterna (förutom de vanliga uppvaken då kroppen vill ändra ställning) och "springa" upp för att kissa har jag inte behövt göra på många nätter nu. Jag har heller inget speciellt tryck neråt tycker jag utan det är enbart blygdbenet som ömmar. Förvärkar och sammandragningar lyser mer med sin frånvaro nu än någonsin tidigare.

Men trots uteblivna förlossningskrämpor är det oerhört tungt och motigt nu. Varje dag som passerar utan något hopp känns som en förlust och våndan inför vad som komma skall växer. Ja jag börjar bli något kall om fötterna nu för att ta itu med en förlossning igen. Det är ju trots allt ingen njutningsfull stund....