Vecka 39

Jag mår kanon! Så pigg och alert! Jag har inga bekymmer och börjar fundera på om jag inte skulle kunna gå gravid några månader till. Haha! Men det beror nog just på att det inte är så långt kvar till mål.

Han känns nu i hela magen! Man känner honom precis ovanför fiffi och upp till revbenen. Han har börjat krafsa i jumskarna på mig och han verkar ligga med ansiktet utåt för man känner hans händer/armbågar när han drar dem under naveln. Han sparkar fortfarande på samma ställe och rumpan trycks ut på andra sidan. Hickan kör han fortfarande med ungefär 2 gånger om dagen. Duktig bebis att öva! :-*

Sammandragningarna sitter inte längre i bara magen. Nu känns de runt hela ryggen. Det drar och stramar! Och om jag nyser så känns det precis som om jag ska kissa på mig! Men jag har klarat mig än! :-D Det spränger i bäckenet emellanåt och det kommer som små stötar neråt ibland som hugger till. Och mina fötter är ömma när jag vaknar på morgonen. Stela och lite svåra att gå på. Men det försvinner så fort jag gått några steg. Fingrarna är även svullna dem på morgonen. Får inte på mig förlovningsringen direkt. Men väntar jag en stund så går den på utan problem. (Sover aldrig med smycken.)

Urinvägsinfektion verkade jag inte ha i alla fall. Har inte fått något samtal av BM.

Jag sover rätt så bra på nätterna nu. Har en kudde mellan knäna för att inte få ont i höften. Dock så brukar den sida jag ligger på domna bort! Vänder mig väl för sällan om. Och dessutom väger jag ju lite mer nu. ;-)

Viktuppgången går uppåt på mig. +12 kg nu. Jag har stor sug på onyttigheter på kvällen! Riktigt jobbigt. Jag svävar mellan: "nu får det vara nog! Vill inte gå upp mer i vikt" OCH "va fan, det är ju bara någon vecka kvar! Skit i de! Ät va du vill!" Lite som att jag har en jävel och ängel på mina axlar. En vältränad jävel och en fet ängel! Haha! Men jag försöker att inte stoppar i mig onyttigheter som godis och bakelser varje dag i alla fall. Även om det är svårt att låta bli. ;-)

Magen sjönk förra veckan. Massor! Men nu verkar den vara uppe på samma plats igen. :-/ Jag är i alla fall sjukt imponerad va liten magen är mot vad jag trodde den skulle vara i vecka 39. Mina vänner förväntar sig en jätte stor Jenny när de träffar mig. Så de blir lite chockade. Även människor som jag inte känner som frågar hur långt jag har kvar, tror knappt på mig. Jag har aldrig velat bli stor som ett hus och önskade mig en liten mage. Så jag får väl vara nöjd. Jag kan avslöja att lite varför jag dragit mig för att skaffa barn tidigare har varit för att jag har varit en av de där korkade som tror att en graviditet "förstör" ens kropp. Ehh jag hade fel. Än har jag inte hittar något fel förutom att jag tror att mina tuttisar förmodligen kommer gå från just tuttisar till slappisar när matandet är klart. Men då har jag bestämt att fixa till dem. Svårare än så är det ju inte. Inga bristningar än heller. Och de lär nog inte komma nu. Om det nu inte är så att jag går över 2 veckor och bli jätte stor. Men det känns konstigt om det helt plötsligt skulle dyka upp när man har mindre än 2 veckor kvar till BF. Oj va ytligt det blev nu. Men jag skriver bara vad jag tänker och känner. Prio ett är att bebis är frisk! En och annan skavank är väl skit samma sålänge han är frisk! Vårt lilla hjärta! ❤️