Vecka 39

I tisdags var det två veckor till BF. Det börjar närma sig men känns fortfarande inte verkligt. Jag försöker förbereda mig mentalt bl.a. genom att planera och prata med Oscar om hur vi ska göra när det är dags. Tittar också en del på "En unge i minuten" som är en serie där de visar från olika förlossningar. I början tyckte jag det var jätte jobbigt att se när folk har så ont men efter att ha tvingat mig själv igenom det och man ser vilken lycka det är när bebisen kommer känns det mycket bättre. Tårarna kommer dock väldigt lätt =) Det känns också bra att se många olika förlossningar eftersom det är väldigt olika hur det känns, hur snabbt det går och hur man uppfattar det.

Ett annat sätt man förbereder sig på är att man gärna vill ha ordning och reda här hemma. Det kan ju bli vilken dag som helst man åker in och då vill man att här ska vara ordning och städat när man kommer hem från BB.

Jag har dock ganska svårt för att röra mig för tillfället. Anstränger jag mig så jag blir andfådd får jag sammandragningar och som håll i sidan som inte släpper på ett tag. Sen har jag problem med foglossning och det kommer på många sätt. När jag ligger på sidan (vilket är det enda sättet jag kan ligga på) värker det i höfterna. När jag går gör det ont i ljumskarna och känns som att allt ska hoppa ur led. Sitter jag på ett visst sätt gör det ont runt svanskotan och ner över skinkorna. Ibland hugger det till orderntligt om jag suttit länge. Jag kan inte heller stå upp så länge för då blir jag yr och matt. Måste i så fall gå omkring.

Så även om man är lite nervös inför förlossningen så vill man gärna slippa detta nu. Man känner sig fången i sin egen kropp, eller rättare sagt någon annans kropp. Vill ha tillbaka min vanliga kropp så man kan känna sig fri igen. Förstår inte folk som tycker om att vara gravida. Är så klart mer än överlycklig för att vi lyckades men graviditeten i sig är ingen höjdare. Man får ju små lyckorus när man tänker på att man snart har en liten bebis men det är ju det man längtar till.

Jag har varit hemma från jobb nu i 2,5 vecka vilket är väldigt skönt. Så intensivt som det är där hade jag inte klarat längre. Det var jobbigt mot slutet när man bara ville fokusera på detta men när man var på jobb var man tvungen att fokusera på nåt helt annat. När man kom hem var man helt slut så då orkade man inte fokusera på nånting. Så det är väl inte förrän nu jag verkligen kunnat börja fokusera på det som kommer. Plus att jag vissa nätter sover så dåligt att jag nästan måste ta en tupplur på dagen.

Jag äter väl fortfarande mer än vanligt men just nu är jag mest törstig hela tiden. Dricker nog flera liter varje dag. Det samlas ju vatten i fötter och händer så det är väl kanske därför. Fötterna känns varje dag som att jag gått 5 mil dagen innan.

Barnmorskan blev orolig för 2 veckor sen när bebisen låg på sidan. Den ska ju ligga på rätt håll nu men då höll den fortfarande på att vända sig. Vi fick göra ett UL på lasarettet samma dag men då låg den med huvudet ner igen. Det har den gjort nu de senaste gångerna vi varit där. Så vi håller tummarna att den håller sig så och inte får för sig att vända sig. Den har ju inte fixerat sig så den kan ju fortfarande vända sig. Då måste dom försöka vända den och går inte det blir det förmodligen kejsarsnitt.

Annars verkar den må bra och det är en livlig rackare. Den kör ordentliga gympapass och ibland trycker den neråt med nånting (händer hoppas jag) som gör att man hoppar till ordenligt.

Dom flesta verkar tro att det är en kille. Ska bli sååå spännande att få veta vad det blir =))