Vecka 39 (38+0)
olivian · 2011-01-28 · 417 visningar
Konstigt. Känner mig varken trött eller less längre. Känns som om att jag bara får mer och mer energi. Tyvärr kan jag inte göra så mycket med den, men jag orkar ju vara glad och leka med barnen. Och ta hand om djuren. Ska försöka hänga lite tapeter och måla en hylla i helgen till mitt kontor. Det är nästan klart faktiskt så det skulle vara skönt att få göra det sista innan bebis kommer. Min fristad. Har inte ens börjat med Bebisrummet, tänkte ta tag i det framåt våren. Första tiden sover bebisen ändå inne hos oss så jag känner verkligen ingen panik över det.
Bebisen är fixerad men ligger ganska högt ändå. Min mage är gigantisk, så där så att barnmorskan som ser magar varje dag ändå måste kommentera hur "magnifik" den är...hon tycker dock inte bebisen känns så stor. Har antagligen mycket fostervatten. Så det är väl inte konstigt att man har ont. Senaste dagarna trycker det på bra neråt och det känns att det blir trångt då det spänner i bäcken och ländrygg. Det här är veckan min son föddes, v 38+6 för att vara exakt. Min förstfödda fick jag gå över ett par dagar med så det blir spännande att se vart vi hamnar nu. Har återbesök den 7/2 hos BM men hon trodde inte att jag skulle dyka upp. Hon tror fortfarande att vårt första datum (29-30 jan) är närmare sanningen med tanke på när jag plussade. Vi går se. Ju närmare jag kommer, desto mer ångest får jag inför själva förlossningen. Det är ju ett par moment innan man har Guldklimpen i famnen och kan glömma senaste timmarna...
Bebisen är fixerad men ligger ganska högt ändå. Min mage är gigantisk, så där så att barnmorskan som ser magar varje dag ändå måste kommentera hur "magnifik" den är...hon tycker dock inte bebisen känns så stor. Har antagligen mycket fostervatten. Så det är väl inte konstigt att man har ont. Senaste dagarna trycker det på bra neråt och det känns att det blir trångt då det spänner i bäcken och ländrygg. Det här är veckan min son föddes, v 38+6 för att vara exakt. Min förstfödda fick jag gå över ett par dagar med så det blir spännande att se vart vi hamnar nu. Har återbesök den 7/2 hos BM men hon trodde inte att jag skulle dyka upp. Hon tror fortfarande att vårt första datum (29-30 jan) är närmare sanningen med tanke på när jag plussade. Vi går se. Ju närmare jag kommer, desto mer ångest får jag inför själva förlossningen. Det är ju ett par moment innan man har Guldklimpen i famnen och kan glömma senaste timmarna...
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.