Vecka 38
jessica03 · 2014-02-12 · 455 visningar
Ja nu är det inte långt kvar (förhoppningsvis). Jag är riktigt mätt på detta nu och vill helst föda nu! Men jag tror det dröjer dock. Sonen jäste ju så länge han bara kunde, 14 dagar över tiden och kickade i sista stund igång förlossningen själv innan det blev igångsättning.
Jag har inte bestämt mig för hur jag vill göra gällande smärtlindring denna förlossning. Förra gången var jag fast besluten att bara använda mig av lustgas och akupunktur och i allra allra värsta fall en eda. Men det gick galant med bara lustgasen och jag var nöjd med hur allt gick. Men jag kommer ihåg att jag när jag låg där med benen i vädret precis när sonen kommit ut och jag "lappades" ihop sa och lovade mig själv att ska jag föda någon mer gång ska jag banne mig ha mer bedövning! Haha! Men som sagt, nu är jag inte så säker på den saken längre. För det första tycker jag det känns riktigt obehagligt att bli stucken bak i ryggen, det är nog mest därför jag velar. Men sen tänker jag även att klarade jag av det förra gången klarar jag väl av det lika bra denna gång och förhoppningsvis går det ju också snabbare denna gång och pinan ej så utdragen. Ja, jag vet inte alls hur jag vill ha det och har då heller inte skrivit något förlossningsbrev ännu. Men jag kan ju alltid skriva i brevet att jag inte vet hur jag vill ha det.
Är även lite orolig för att det kommer gå för fort när det väl sätter igång. Vi har ju ändå drygt en timmes bilfärd in till närmsta förlossning om väglaget är bra. Är det snöstorm eller fullt på närmsta förlossning tar det ytterligare tid ju! Och den senaste tiden har det gått någon sorts trend här att förlossningarna fortlöper så fort att de ej hunnit in. Många har fått föda inne på akuten på sjukhuset här hemma på orten. En släkting födde hemma då det bara sa pang bom när det väl satte igång. Sambons arbetskamrat födde i bilen i en bussficka halvvägs in till förlossning. Ofrånkomligt att tankarna börjar skena i mitt huvud :) Och att det inte ens är två år sedan sonen föddes får mig att tro att det är typ fri passage ut i världen för bebis....
Är egenligen ingen idé att oroa sig och spekulera för man har ingen aning om hur det blir. Förhoppningsvis går det galant! :)
Jag har inte bestämt mig för hur jag vill göra gällande smärtlindring denna förlossning. Förra gången var jag fast besluten att bara använda mig av lustgas och akupunktur och i allra allra värsta fall en eda. Men det gick galant med bara lustgasen och jag var nöjd med hur allt gick. Men jag kommer ihåg att jag när jag låg där med benen i vädret precis när sonen kommit ut och jag "lappades" ihop sa och lovade mig själv att ska jag föda någon mer gång ska jag banne mig ha mer bedövning! Haha! Men som sagt, nu är jag inte så säker på den saken längre. För det första tycker jag det känns riktigt obehagligt att bli stucken bak i ryggen, det är nog mest därför jag velar. Men sen tänker jag även att klarade jag av det förra gången klarar jag väl av det lika bra denna gång och förhoppningsvis går det ju också snabbare denna gång och pinan ej så utdragen. Ja, jag vet inte alls hur jag vill ha det och har då heller inte skrivit något förlossningsbrev ännu. Men jag kan ju alltid skriva i brevet att jag inte vet hur jag vill ha det.
Är även lite orolig för att det kommer gå för fort när det väl sätter igång. Vi har ju ändå drygt en timmes bilfärd in till närmsta förlossning om väglaget är bra. Är det snöstorm eller fullt på närmsta förlossning tar det ytterligare tid ju! Och den senaste tiden har det gått någon sorts trend här att förlossningarna fortlöper så fort att de ej hunnit in. Många har fått föda inne på akuten på sjukhuset här hemma på orten. En släkting födde hemma då det bara sa pang bom när det väl satte igång. Sambons arbetskamrat födde i bilen i en bussficka halvvägs in till förlossning. Ofrånkomligt att tankarna börjar skena i mitt huvud :) Och att det inte ens är två år sedan sonen föddes får mig att tro att det är typ fri passage ut i världen för bebis....
Är egenligen ingen idé att oroa sig och spekulera för man har ingen aning om hur det blir. Förhoppningsvis går det galant! :)
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.