Vecka 32 och hormonerna i trim...

Fick nys om att hormonerna kommer tillbaka högt i slutet av graviditeten, det känner jag också, har lätt för gråt om inget går som jag vill och blir lite deprimerad bara för att dagarna är så långsamma, blir ju aldrig augusti vid denna takt... Vill få ut min pojk så jag stolt kan visa upp miraklet för världen, vill få ut honom så jag kan ge honom värme och kärlek. Blir lycklig varje gång han rör sig, längtar till varje spark eller rörelse. Han sparkar dock inte lika mycket, men rör på sig mycket. Kanske han sparkat mot ryggen :)insett att kompisarna inte finns kvar nu när jag är gravid, ingen kontaktar mig och vill ses längre, graviditeten stoppar inte mig att ses och ta en fika?! Inte ska de tro att de ska komma tillbaka när jag fött min bebis. För inte fanns de där när jag är gravid.... Därför älskar jag min sambo, han finns alltid där för mig. Igår sa han att jag är den bästa och han inte kunnat hitta en bättre. Jag säger detsamma. Finaste killen jag någonsin träffat. Älskar honom och bebben i magen mest av allt! <3