Vecka 29+3
olivian · 2012-04-18 · 479 visningar
Lite statusuppdatering.
Först och främst måste jag skriva hur hemskt trött jag är nu. Alltid. Det är det värsta jag har varit med om och beror sannolik på mitt dåliga järnvärde. Vid senaste kollen för två veckor sedan så låg det på 107 vilket kanske inte är katastrofalt lågt, men man måste också veta att mitt nirmalvörde ligger över 150. Sist tig vi blodprov också för att kolla järndepån i blodet men har inte fått svar på det. Livet är i alla fall inte särskilt kul när man verkligen inte orkar någonting alls. Jag blir typ ledsen om jag vaknar på morgonen och ser att vädret är fint... Då vet jag att jag måste klä på barnen och gå ut med dem. Dagar som idag med snöstorm mår jag bäst för då behöver jag inte må dåligt över att ligga på soffan. Normalt sett är jag en rätt aktiv person som håller igång tre småbarn, två hästar och gården. Jag känner inte igen mig själv. Vill bara orka!
Har ätit järntabletter såklart men det slutade med att min mage rasade ihop totalt. Låg två dygn i kramper och fick inte i mig någonting. Det blev bättre men jag har inte kunnat äta som vanligt, tillagad mat har varit svårt. Började med omeprazol för nån vecka nu och nu känns magen som vanligt igen så jag ska försöka äta mitt järn igen och mer järn i kosten. Ska höra med BM imorgon om vad jag ska prova och hur.
Blodtrycket har hållit sig inom godkända nivåer. Låg på 140/90 sist. Men då har jag ju bara vilat och vilat förstås... Vi har gjort tillväxtkontroller och hittils ser det exemplariskt ut och som att bebisen kommer ha samma vikt som sina syskon som alla fötts på medelkurvan 3500 g (från 3450-3580g).Tyvärr vill läkaren fortsätta ha koll, så trots att trycket sköter sig och att bebisen växer som den ska får vi fortsätta göra ultraljud. Bästa om tre veckor, sen varannan vecka. Så minst fyra till antar jag? 18 mils bilresa blir det varje gång...Hade högre blodtryck då jag väntade sonen, men då räckte det minsann med två TVK. Vi följer ju såklart vår läkares vilja men det svider ju i kassan det får man erkänna. Åka så långt, plus att vi måste ordna med barnvakt för de tre som är hemma. Maken måste ta ledigt från jobbet. Det blir rätt kostsamt men vad gör man inte för sina små liv.
Bebisen verkar i alla fall må prima och vi längtar så mycket! Full fart är det och full fart kommer det att bli här hemma men då ska jag vara pigg och glad igen och orka! Hoppas det bara är 8 veckor kvar nu...
Först och främst måste jag skriva hur hemskt trött jag är nu. Alltid. Det är det värsta jag har varit med om och beror sannolik på mitt dåliga järnvärde. Vid senaste kollen för två veckor sedan så låg det på 107 vilket kanske inte är katastrofalt lågt, men man måste också veta att mitt nirmalvörde ligger över 150. Sist tig vi blodprov också för att kolla järndepån i blodet men har inte fått svar på det. Livet är i alla fall inte särskilt kul när man verkligen inte orkar någonting alls. Jag blir typ ledsen om jag vaknar på morgonen och ser att vädret är fint... Då vet jag att jag måste klä på barnen och gå ut med dem. Dagar som idag med snöstorm mår jag bäst för då behöver jag inte må dåligt över att ligga på soffan. Normalt sett är jag en rätt aktiv person som håller igång tre småbarn, två hästar och gården. Jag känner inte igen mig själv. Vill bara orka!
Har ätit järntabletter såklart men det slutade med att min mage rasade ihop totalt. Låg två dygn i kramper och fick inte i mig någonting. Det blev bättre men jag har inte kunnat äta som vanligt, tillagad mat har varit svårt. Började med omeprazol för nån vecka nu och nu känns magen som vanligt igen så jag ska försöka äta mitt järn igen och mer järn i kosten. Ska höra med BM imorgon om vad jag ska prova och hur.
Blodtrycket har hållit sig inom godkända nivåer. Låg på 140/90 sist. Men då har jag ju bara vilat och vilat förstås... Vi har gjort tillväxtkontroller och hittils ser det exemplariskt ut och som att bebisen kommer ha samma vikt som sina syskon som alla fötts på medelkurvan 3500 g (från 3450-3580g).Tyvärr vill läkaren fortsätta ha koll, så trots att trycket sköter sig och att bebisen växer som den ska får vi fortsätta göra ultraljud. Bästa om tre veckor, sen varannan vecka. Så minst fyra till antar jag? 18 mils bilresa blir det varje gång...Hade högre blodtryck då jag väntade sonen, men då räckte det minsann med två TVK. Vi följer ju såklart vår läkares vilja men det svider ju i kassan det får man erkänna. Åka så långt, plus att vi måste ordna med barnvakt för de tre som är hemma. Maken måste ta ledigt från jobbet. Det blir rätt kostsamt men vad gör man inte för sina små liv.
Bebisen verkar i alla fall må prima och vi längtar så mycket! Full fart är det och full fart kommer det att bli här hemma men då ska jag vara pigg och glad igen och orka! Hoppas det bara är 8 veckor kvar nu...
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.