Vecka 24

Imorgon går jag in i vecka 24 (23+0). Och det känns faktiskt som att allt går i ett lagom tempo. Vi kommer hinna med det som behövs innan förlossningen så vi bara kan njuta sen. :P

Jag vet inte riktigt vad det är med mig. Känner mig som en känslomässig bergochdalbana. Och till hur stor utsträckning kan man skylla på hormonerna? Känns som att folk säger så fort man blir ledsen att "det är bara hormonerna" osv. Men hur vet man att det inte är något man bara känner just nu utan är riktigt missnöjd/ledsen/arg på riktigt och hade vart även om man inte var gravid? Hoppas någon förstår hur jag menar? Svårt det där.

Just ni känns det också som att jag drar hela lasset själv hemma. Hoppas det vänder snart.

Nu sitter jag på jobbet och dricker kaffe. Nästa gång jag ska träffa bm är 10 nov, ska bli kul att se henne igen då jag inte har vart där sen 14 aug. Jag ringde och flyttade fram det till den 10 nov då jag tyckte att det var så lång hopp mellan 14 aug och 20 nov som var planen från början (hade då vart i v.27, 26+2)?

Ha det gott!

Kraam