Vecka 22+0 (v.23)
Sabina87 · 2013-11-07 · 297 visningar
Kanske är dags att börja skriva lite här i dagboken tänkte jag.
Redan i vecka 23! Känns som tiden går sjukt långsamt men ändå så snabbt på något sätt. Om man ser tillbaka på det så känns det som att det inte alls va längesen vi va på första ultraljudet i vecka 12... Men när man går och väntar, känns det som en evighet.
Idag va jag på försäkringskassan och lämnade in alla papper för graviditetspenning. Hoppas jag har fyllt i allt rätt, vill gärna veta innan jul om jag får gå hem den 11 januari. Jag har ett tungt jobb och jag kan inte bli omplacerad till annat, jag städar trappor och det finns inte en enda jäkla hiss i husen.. Känns ju tungt redan nu och släpa upp och ner på dammsugare, sopkvastar och skurhinkar! Och under vintern skottar jag även snö, sandar och saltar utanför husen och parkeringarna. Men jag har börjat spara ihop komptimmar så jag kan förhoppningsvis städa sista gången innan jul och sen vara hemma och vila upp mig. Längtar tills dess, och det är ju egentligen inte så många veckor kvar, så bara att bita ihop.
[image1]
Såhär ser min mage ut nu, Jag är visserligen överviktig sedan innan. Men jag bantade ner mig 10kg precis innan graviditeten och magen va då inte ens i närheten av hur den ser ut nu. I och med att jag har haft viktproblem och jojjobantat i större delen av mitt vuxna liv så tycker jag inte att jag ser gravid ut. Tycker att jag börjar ser ut som jag gjorde en gång i tiden när jag vägde 30kg mer än vad jag gör nu. Så känner mig inte direkt "snygg" och "sexig" och trivs i min kropp som vissa gör under sin graviditet. Har hittills gått upp 10kg och mer lär det väll bli.. usch känns inte kul alls. Har jättesvårt att hålla mig borta från sötsakerna!!
En rolig sak är dock att jag jobbar med enbart karlar på mitt jobb, jag har ännu inte berättat för dom om gravideteten (förutom min chef). Och som så många karlar där ute så har ingen lagt märke till detaljer som att jag helt plötsligt svällt upp om magen... Tänkte vänta och se vem som lägger första kommentaren, men har en känsla av att det lär dröja i och med att de flesta karlar inte ens märker när man byter hårfärg från blond till svart! ;)
Redan i vecka 23! Känns som tiden går sjukt långsamt men ändå så snabbt på något sätt. Om man ser tillbaka på det så känns det som att det inte alls va längesen vi va på första ultraljudet i vecka 12... Men när man går och väntar, känns det som en evighet.
Idag va jag på försäkringskassan och lämnade in alla papper för graviditetspenning. Hoppas jag har fyllt i allt rätt, vill gärna veta innan jul om jag får gå hem den 11 januari. Jag har ett tungt jobb och jag kan inte bli omplacerad till annat, jag städar trappor och det finns inte en enda jäkla hiss i husen.. Känns ju tungt redan nu och släpa upp och ner på dammsugare, sopkvastar och skurhinkar! Och under vintern skottar jag även snö, sandar och saltar utanför husen och parkeringarna. Men jag har börjat spara ihop komptimmar så jag kan förhoppningsvis städa sista gången innan jul och sen vara hemma och vila upp mig. Längtar tills dess, och det är ju egentligen inte så många veckor kvar, så bara att bita ihop.
[image1]
Såhär ser min mage ut nu, Jag är visserligen överviktig sedan innan. Men jag bantade ner mig 10kg precis innan graviditeten och magen va då inte ens i närheten av hur den ser ut nu. I och med att jag har haft viktproblem och jojjobantat i större delen av mitt vuxna liv så tycker jag inte att jag ser gravid ut. Tycker att jag börjar ser ut som jag gjorde en gång i tiden när jag vägde 30kg mer än vad jag gör nu. Så känner mig inte direkt "snygg" och "sexig" och trivs i min kropp som vissa gör under sin graviditet. Har hittills gått upp 10kg och mer lär det väll bli.. usch känns inte kul alls. Har jättesvårt att hålla mig borta från sötsakerna!!
En rolig sak är dock att jag jobbar med enbart karlar på mitt jobb, jag har ännu inte berättat för dom om gravideteten (förutom min chef). Och som så många karlar där ute så har ingen lagt märke till detaljer som att jag helt plötsligt svällt upp om magen... Tänkte vänta och se vem som lägger första kommentaren, men har en känsla av att det lär dröja i och med att de flesta karlar inte ens märker när man byter hårfärg från blond till svart! ;)
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.