Vecka 18, ultraljud
Upotek · 2012-07-17 · 861 visningar
Ultraljudet ägde rum den 3/7 2012 på centralsjukhuset i Kristianstad då barnmorskamottagningen i Hässleholm inte längre erbjöd fosterdiagnostik via ultraljud. Hade dagsskift den dagen men valde att sluta några timmar tidigare för att hinna dit till klockan 13.00. Förväntningarna var stora och nyfikenheten inom mig malde på. Hade gått runt i över en månad och ivrigt väntat på denna dag då vi äntligen skulle få se vårt mirakel fastän på en liten skärm. På vägen dit satt jag och små log lite för mig själv och fnissade som ett litet förväntansfullt barn. Det var en solig dag minns jag, och lyckan skulle komma att bli total.
Väl inne i väntrummet blev vi helt plötsligt överväldigade av ett varmt mottagande av ett par bekanta till Jonatan. Dem kom fram och kramade oss och frågade om vi väntade barn. Förbryllad som jag var väntade jag på att någon skulle tala om för mig vilka dessa främlingar var. Jonatan började diskutera diverse saker och jag förstod ingenting, fastän dessa främlingar ständigt log och skrattade. Det visade sig att det var Jonatans grannar, och dottern där var höggravid och väntade barn. Strax därpå ropades mitt namn upp och i dörren gestaltade sig en mager kvinna med grå pagefrisyr. Hon hänvisade oss till ett litet undersökningsrum som låg rakt ner i korridoren till vänster. Jag blev ombedd att lägga mig på britsen och Jonatan blev försedd med en stol alldeles bredvid mig. Därefter bad hon mig knäppa upp byxknappen och placera handduken innanför troskanten. Inte kort därpå tryckte hon ut ultraljudsgel på min mage, vilket var ganska kallt och kletigt.
Några sekunder senare uppenbarade sig vårt mirakel på skärmen strax ovanför oss. Det var obegripligt att man kunde urskilja en liten människa på den svart vita skärmen. Hade nämligen förväntat mig att det skulle vara en aning svårare att faktiskt hitta vårt bebis där inne i magen. Barnmorskan sa att bebisen sparkades som bara den, rullade runt och lekte ivrigt inne i magen. Lyckan var stor och faktumet att vi väntade barn blev ännu mer realiserat och verkligt. Kunde inte slita blicken från bebisen och samtidigt som jag låg där och förundrade, förklarade barnmorskan ingående vad varje del av den lilla kroppen var.
Händerna, fötterna, hjärtat och resterande organ var välutvecklade och inga avvikelser kunde hittas. Jonatan slängde ur sig en rolig kommentar mitt i det hela " vilken otrolig teknik", tror snarare han syftade på vårt lilla mirakel som låg där sprattlandes, helt ovetandes om att vi betraktade varje rörelse.
Vi fick en ny datum för barnafödande, den 1/12 2012, vilket innebar att det bara var två dagar i avvikelse. Dessutom fick vi veta att barnets vikt var 180 g samt 14 cm lång.
Vårt första möte, och visst var det kärlek vid första ögonkastet.
/Mamma
Väl inne i väntrummet blev vi helt plötsligt överväldigade av ett varmt mottagande av ett par bekanta till Jonatan. Dem kom fram och kramade oss och frågade om vi väntade barn. Förbryllad som jag var väntade jag på att någon skulle tala om för mig vilka dessa främlingar var. Jonatan började diskutera diverse saker och jag förstod ingenting, fastän dessa främlingar ständigt log och skrattade. Det visade sig att det var Jonatans grannar, och dottern där var höggravid och väntade barn. Strax därpå ropades mitt namn upp och i dörren gestaltade sig en mager kvinna med grå pagefrisyr. Hon hänvisade oss till ett litet undersökningsrum som låg rakt ner i korridoren till vänster. Jag blev ombedd att lägga mig på britsen och Jonatan blev försedd med en stol alldeles bredvid mig. Därefter bad hon mig knäppa upp byxknappen och placera handduken innanför troskanten. Inte kort därpå tryckte hon ut ultraljudsgel på min mage, vilket var ganska kallt och kletigt.
Några sekunder senare uppenbarade sig vårt mirakel på skärmen strax ovanför oss. Det var obegripligt att man kunde urskilja en liten människa på den svart vita skärmen. Hade nämligen förväntat mig att det skulle vara en aning svårare att faktiskt hitta vårt bebis där inne i magen. Barnmorskan sa att bebisen sparkades som bara den, rullade runt och lekte ivrigt inne i magen. Lyckan var stor och faktumet att vi väntade barn blev ännu mer realiserat och verkligt. Kunde inte slita blicken från bebisen och samtidigt som jag låg där och förundrade, förklarade barnmorskan ingående vad varje del av den lilla kroppen var.
Händerna, fötterna, hjärtat och resterande organ var välutvecklade och inga avvikelser kunde hittas. Jonatan slängde ur sig en rolig kommentar mitt i det hela " vilken otrolig teknik", tror snarare han syftade på vårt lilla mirakel som låg där sprattlandes, helt ovetandes om att vi betraktade varje rörelse.
Vi fick en ny datum för barnafödande, den 1/12 2012, vilket innebar att det bara var två dagar i avvikelse. Dessutom fick vi veta att barnets vikt var 180 g samt 14 cm lång.
Vårt första möte, och visst var det kärlek vid första ögonkastet.
/Mamma
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.