Vecka 11 (10+0) :D
isabellas · 2013-11-20 · 436 visningar
Så var vecka 11 här och det känns jätte skönt! Två veckor kvar tills jag kan andas ut ordentligt även fast det ser mycket ljust ut redan. :) Har haft ett lättare illamående konstant, särskilt på morgonen. Väldigt känslig för lukter och så med. Magen har definitivt blivit större men det är förmodligen mest på grund av att jag haft problem med nummer 2 på toa i evigheter nu. Drömmer mycket konstiga saker också och kan inte äta vissa grejor. LCHF är helt uteslutet men det känns faktiskt skönt. Senaste tiden har LCHF:are betett sig som några jävla sekt ledare så jag backar gärna undan. ;)
Sjukt besviken på två vänner men jag antar att det är när man är gravid man märker vem vännerna egentligen är, haha. Det sjuka är bara det att jag stöttat dom genom graviditeter och krossade hjärtan när jag själv präglats av missfall, sorg och så vidare. När det äntligen går bra för mig så är man alltså inget för dom.
Det allra sorgligaste är hur jag kvävde min egen sorg när ena tjejen var gravid, när hon födde skulle vi ha nästan samtidigt, men vem var hos henne och sov över för att hjälpa till med bebisen? Ah inte någon av dom som hon kallar bästa vänner idag. Det var jag.
11 och 7 års vänskap åt pipan. Puts väck!
Det positiva är att jag hinner upptäcka detta innan jag släppt in dom i barnets liv. Dom har inga chanser att få ta del av vårt liv och lära känna vårt barn. Jag är väl medveten om att dom kommer när jag fött. Jag är medveten om folk som man glidit ifrån efter flytten och studenten kommer rusa till mig när jag går ut på Facebook att vi ska bli föräldrar, fjäska och försöka få till träffar. Skulle dom få välja kommer dom följa graviditet och när barnet är född och enda tills barnet har egen vilja, mer personlighet, blir jobbigare och inte vill sitta i famnen hela tiden. ;) Sen springer dom iväg igen. ;) Detta ska dock ingen få chansen till. Dom som finns i vårt liv då är dom som finns idag. :) Förutom familjen är det inte många, men det gör inte mig någonting. Det viktigaste är att det är äkta.
Jaha det här var lite tankar såhär vid ny graviditets vecka, haha. :P
Sjukt besviken på två vänner men jag antar att det är när man är gravid man märker vem vännerna egentligen är, haha. Det sjuka är bara det att jag stöttat dom genom graviditeter och krossade hjärtan när jag själv präglats av missfall, sorg och så vidare. När det äntligen går bra för mig så är man alltså inget för dom.
Det allra sorgligaste är hur jag kvävde min egen sorg när ena tjejen var gravid, när hon födde skulle vi ha nästan samtidigt, men vem var hos henne och sov över för att hjälpa till med bebisen? Ah inte någon av dom som hon kallar bästa vänner idag. Det var jag.
11 och 7 års vänskap åt pipan. Puts väck!
Det positiva är att jag hinner upptäcka detta innan jag släppt in dom i barnets liv. Dom har inga chanser att få ta del av vårt liv och lära känna vårt barn. Jag är väl medveten om att dom kommer när jag fött. Jag är medveten om folk som man glidit ifrån efter flytten och studenten kommer rusa till mig när jag går ut på Facebook att vi ska bli föräldrar, fjäska och försöka få till träffar. Skulle dom få välja kommer dom följa graviditet och när barnet är född och enda tills barnet har egen vilja, mer personlighet, blir jobbigare och inte vill sitta i famnen hela tiden. ;) Sen springer dom iväg igen. ;) Detta ska dock ingen få chansen till. Dom som finns i vårt liv då är dom som finns idag. :) Förutom familjen är det inte många, men det gör inte mig någonting. Det viktigaste är att det är äkta.
Jaha det här var lite tankar såhär vid ny graviditets vecka, haha. :P
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.