Växt fast i soffan..

Fan det känns som om det enda man gör är att sitta i soffan och glo. Förutom en promenad på förmiddagen lite bvc besök och lagar mat så sitter jag bara och glor. Känner mig helt ensam och övergiven, sen prinssesan föddes så är det 1 av mina kompisar som hört av sig och träffat lillan. Vilket gör mig jätte ledsen

Nu i veckan är det "stadsfestival" här, sambon har vänner som uppträder som han ville gå och kolla på, vilket jag förstår men då blir det att jag sitter hemma själv med lillan för jag inte vill ta med henne till ett öltält där det är en massa fulla människor plus att ljudnivån är för hög och hon går och lägger sig kl 8. Så i torsdagskväll satt jag hemma själv till kl kvart över 12 på natten och nu har sambon gått för att kolla på en spelning som börjar kl 10 och säkert håller på till 1. Visste han tyckte det var min tur att gå ut och roa mig men efter jag började med dom där jävla cerazetten så har jag blivit jätte nere och gråter mest hela tiden, så det känns inte jätte kul att man först och främst tycket att man ser ut som en jävla heffaklump 15kg för tung blek och glåmig, sen att man "snyltar" på sambons vänner för man inte har några egna kvar. Så då stannar jag heller kvar i min soffa.